Sida:Rd 1942 C 36 14 Riksdagens skrivelser och förordnanden nr 1 489.djvu/511

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Riksdagem skrivelse Nr 264. 5 b) Anslagsberäkningar. Såsom av det föregående framgår, har riksdagen beslutat, att nästa läsår skall intagas en klassavdelning jämväl vid seminariet i Haparanda. På grund härav har riksdagen uppfört avlöningsanslaget till småskoleseminarierna för nästa budgetår med 4-59,800 kronor, vilket i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag innebär en ökning med 7,500 kronor. Denna ökning hänför sig med 500 kronor till anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, och med 7,000 kronor till anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie personal. Förslagsanslaget till Småskoleseminarlerna: Omkostnader. Riksdagen har icke funnit anledning till amian erinran mot vad departementschefen anfört och föreslagit, än att förevarande anslag på grund av den ståndpunkt riksdagen intagit i fråga om seminariet iHaparanda uppförts med ett belopp av 73,400 kronor, vilket i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagsökning med 3,900 kronor. Reservationsanslaget till Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. Då riksdagen beslutat, att verksamheten skall bedrivas vid fyra seminarier i stället för vid tre enligt departementschefens förslag, har riksdagen uppfört detta anslag med ett belopp av 7,600 kronor. Reservationsanslaget till Allmänna studielånefonden. Riksdagen har uppfört anslaget till allmänna studielånefonden för nästa budgetår med av departementschefen föreslaget belopp, 160,000 kronor. Vad beträffar det i motionerna l: 67 och li: 101 gjorda yrkandet får riksdagen erinra, att jämlikt gällande reglemente för utdelning av lån från allmänna studielånefonden (SFS 1005/ 1941) beviljas dylika lån för studier vid statliga eller under statlig tillsyn ställda läro- och utbildningsanstalter med undantag för universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska institutet. I den mån de i ovannämnda motioner avsedda läroanstaltema bli ställda under statens tillsyn bli alltså deras elever berättigade att söka studielån från omförmälda fond. Att en dylik låneutväg hålles öppen för ifrågavarande elever måste givetvis underlätta deras studiemöjligheter, något som riksdagen i likhet med motionärerna finner önskvärt, men riksdagen har likväl icke på sätt motionärerna åsyftat ansett sig kunna bifalla, att lån ur allmänna studielånefonden skulle beviljas studerande vid sådana läroanstalter, över vilka staten icke utövar någon kontroll. Önska dessa anstalter i förevarande avseende främja sina elevers bästa, synes den enda natur