6 Riksdagens skrivelse Nr 282. endast? en tolftedel pá. de höjda arbetskostnaderna. Riksdagen vill erinra. om att fjolårets riksdag vid behandlingen av motsvarande fråga funnit en noggrann övervak.ning av prissättningen å byggnadsmaterial av största betydelse i det dåvarande läget. Riksdagen förutsatte, att priskontrollnämnden skulle företaga noggranna undersökningar i denna fråga. Vid själva priskontrollen förutsattes nämnden komma att få ett verksamt stöd i de granskningar, som byggnadslånebyrån skulle ha att underkasta leverantörernas prissättningar. I den till grund för nu ifrågavarande proposition liggande promemorian har utredningsmannen funnit, att prishöjningarna i allmänhet sammanhänga med kostnadsstegringar, som direkt förorsakats av krigsförhållandena. De flesta av dessa prishöjningar ha godkänts av statens priskontrollnämnd. Numera äro samtliga byggnadsmaterial av vikt föremål för prisövervakning och departementschefen har framhållit, att garanti därmed skapats mot andra prisstegringar än sådana som nödvändiggöras av inträdande kostnadsfördyringar. Några mera väsentliga ytterligare kostnadsstegringar ha ansetts knappast behöva befaras. Vad fjolårets riksdag anförde rörande angelägenheten av en noggrann övervakning av prissättningen å byggnadsmaterial har, genom de senare inträdda prisstegringarna fått ökad vikt. Enligt utredningsmannens promemoria har den av priskontrollnämnden i början tillämpade metoden, att endast beakta efter krigsutbrottet inträffade kostnadsstegringar, i vissa fall ersatts av en grundlig granskning av samtliga tillverkningskostnader. Riksdagen förutsätter, att en ytterligare skärpning av kontrollen i denna riktning genomföres. Riksdagen ansluter sig till departementschefens uttalanden i fråga om fördelningen mellan staten och kommunerna av ansvaret för bostadsförsörjningen. Sålunda anser riksdagen, att statens uppgift knappast kan vara någon annan än att taga huvudparten av ansvaret för att de allmänna ekonomiska förutsättningarna för bostadsproduktionen åvägabringas, medan ansvaret för initiativen till konkreta åtgärder ute i orterna i sista hand bör bäras av kommunerna. Det torde kunna förväntas, att kommunerna utan statligt tvång vidtaga de åtgärder, som sålunda böra ankomma på dem. Departementschefen har emellertid framhållit, att därest läget skulle ytterligare skärpas en lagstiftning bör övervägas, som ålägger kommunerna skyldighet att sörja för bostadsbyggandet, så att marknaden inom ramen av de möjligheter, de reala resurserna medge, förses med ett tillräckligt antal smålägenheter. Kungl. Maj:ts förslag om subvention ¿ form av tilläggslån, som löper utan ränta och amortering och vars eventuella återbetalning göres beroende av den kommande hyresutvecklingen, om tilläggslánets placering och storlek, ävensom, i anslutning därtill, om ändrade grunder för tertafärlånen synas riksdagen väl avvägda. Den skillnad beträffande tilläggslånen, som göres mellan kommunala och andra allmännyttiga bostadsföretag å ena sidan och enskilda företag å. den andra, förefaller oundviklig för tillgodoseende av rimligt krav på säkerhet. Såsom departementschefen framhållit bör emellertid den för bostadsbyggande i enskild regi föreslagna regeln, att tilläggslånets övre gräns icke får överskrida fastighetsvärdet, ej tillämpas i de fall då kommunen gent
