3 Riksdagens skrivelse Nr 374. det i propositionen beräknade antalet, varvid för bibehållande av samma befordringsmöjligheter för kompaniofficerarna ett antal beställningar för löjtnanter och fänrikar kunde ersättas med underofficersbeställningar. En given förutsättning för åtgärder i nämnda riktning är dock, att dessa icke medföra skadliga verkningar i fråga om befälstillgången i krigsorganisationen. c. Årvodesväsendet. Mot vad departementschefen under förevarande rubrik anfört har riksdagen intet att erinra. C. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen. Vid det fortsatta arbetet på vårt försvars förstärkande är det enligt riksdagens mening av vikt, att organisationen för möjliggörande av de förändringar, som kunna påkallas av händelseutvecklingen, gives så stor elasticitet som är möjlig utan att organisationens fasthet äventyras. Det synes riksdagen stå klart, att en sådan löslighet i försvarsordningens struktur, som i någon mån skulle förläna den karaktär av ett provisorium, vore till skada för dess effektivitet. De förslag, som i propositionen framlagts för åstadkommande av elasticitet i personalorganisationen, innebära enligt riksdagens uppfattning i stort sett en god lösning av förevarande spörsmål och biträdas därför. Emellertid torde det icke vara uteslutet, att ytterligare åtgärder kunna vidtagas i samma syfte utan risk för att organisationen därmed skulle komma att sakna erforderlig fasthet och stadga. Riksdagen vill därför förutsätta, att den i propositionen i utsikt ställda utredningen rörande utvidgad tillämpning av extra ordinarie anställningsform inom försvarsväsendets aktiva kadrar snarast kommer till stånd. D. Personalvården. I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt motion, nr 351, vari hemställts om sådana ändringar i den av departementschefen föreslagna organisationen, att även i fredstid inrättas en själavärdsavdelning med fältprosten som chef mot ett årligt arvode av 600 kronor och att fältprosten blir självskriven ledamot av den föreslagna personalvårdsnämnden. Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att ledningen av den religiösa, kulturella och sociala omvårdnaden om de värnpliktiga - vilken i enlighet med departementschefens förslag lämpligen torde kunna sammanfattas under benämningen personalvården - i såväl krig som fred bör handhavas av försvarsstaben (högkvarteret). Beträffande utformningen av försvarsstabens fredsorganisation med hänsyn till de personalvårdande uppgifterna finner emellertid riksdagen vissa avvikelser böra göras från vad departementschefen därutinnan föreslagit. Riksdagen kan sålunda icke finna, att
