20 Riksdagens skrivelse Nr 423. för forskningen i allmänhet bevarades påendast ett håll. Vidare torde frågan om det s. k. smälrycket böra göras till föremål för en ingående undersökning, åsyftande i första hand att fastslå vad som omedelbart må kunna utgallras. Ytterligare bör enligt riksdagens mening undersökas i vad mån bibliolekens samlingar av tidningar medelst fotografering kunna överföras på ett beständigare material än tidningspapper i ett format, som utgör blott en bråkdel av det ursprungliga. Slutligen torde i enlighet med universitetskanslerns i hans yttrande framförda förslag böra undersökas, om icke såsom bokmagasin kunde användas byggnader av mera anspråklös karaktär än de nuvarande monumentala biblioteksbyggnaderna. Riksdagen, som erinrar om att Kungl. Maj:t i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer anfört rörande arkiveringen av statsmyndighelernas handlingar genom beslut den 9 februari 1940 tillkallat särskilda sakkunniga att biträda med utredning av detta spörsmål, vill ifrågasätta, om icke åt dessa sakkunniga bör uppdragas att utreda jämväl nu ifrågavarande biblioteksspörsmål. Riksdagen får alltså anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder förned- bringande av de tre stora statsbibliotekens utrymmesbehov för leveranstryck samt därjämte till omprövning upptaga de spörsmål, som äga samband därmed. 9:o). Statens lån och bidrag för egnahems- och bostadsförbättringsändamål. Under jordbruksdepartementet, § 38, hava revisorerna framställt vissa erinringar mot nuvarande system för lån och bidrag för egnahems- och bostadsförbättringsändamål. S Efter att hava lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser på området hava revisorerna gjort följande allmänna uttalande. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen finnes för närvarande en mångfald låne- och bidragsformer som alla hava till syfte att underlätta för mindre bemedlade och obemedlade att förvärva egnahem eller att vidtaga förbättringar å dessa. Visserligen kan med ett visst fog göras gällande, att dessa skilda hjälpformer tillkommit med tanke på förutsättningarna hos olika kategorier av samhällsmedlemmar och att dessa förutsättningar beaktats vid fastställandet av villkoren för lånen och bidragen. Det skulle ur denna synpunkt kunna anses vara en styrka, att hjälpsystemet är mångsidigt utbyggt. Emellertid kan förhandenvaron av flera olika typer av lån och bidrag för samma eller närbesläktade ändamål å andra sidan vara förenad med olägenheter. Överblicken över systemet försvåras onekligen, och icke minst för all- mänheten blir det ogörligt att på förhand bedöma innebörden av de skilda låne- och bidragsformerna. Risk finnes vidare för en icke önskvärd kombination av olika hjälpformer. Som exempel kan nämnas, att tendenser v1sat sig att jämsides med egnahemslån och premielån bevilja bostadsförbattrmgsbidrag för förbättring av byggnadsbeståndet å den egnahemsbelånade fas
