Riksdagens skrivelse Nr 444. 5 lägg som kristillägg skall bestrida hela kostnaden för dessa tillägg och att härför ett belopp av 1-80 000 kronor, utöver av Kungl. Maj:t föreslagna belopp, skall utgå av anslaget till Folkhögskolor: Understöd. Motsvarande hemställan göres i de likalydande motionerna l: 256 och li:361. I den nyssnämnda motionen l: 254 framhålles bland annat, att enligt propositionen skolornas huvudmän alltjämt skulle ha att svara för en viss, icke obetydlig del av de kontanta lönekostnaderna, eller omkring 214 000 kronor, varjämte skyldigheten att utom lokaler för skolverksamheten svara för bostad och bränsle åt lärare genom löneregleringsförslaget utökats. Vidare anföres, att om huvudmännen skulle få på sig överflyttad en större andel av den sammanlagda lönekostnaden, det vid vissa skolor torde bli nödvändigt att för kostnadernas minskande indraga vissa avdelningar, vilket skulle innebära avskedande av lärare och avvisande av inträdessökande elever i större antal än för närvarande. Vidare anföres i den nyssnämnda motionen li: 361 bland annat, att det hädanefter förutsättes skola bli statsbidragsvillkor att lärarna erhålla vederbörliga indextillägg. Visserligen hade omkring 80 procent av folkhögskolornas huvudmän hittills betalat till lärarna den andra hälften av dyrtidstilläggen, men det hade dock varit ett frivilligt åtagande, och åtskilliga huvudmän torde icke ha utbetalat hela den andra hälften av dyrtidstilläggen utan blott någon del därav. De 20 procent av huvudmännen, som icke alls utbetalat sin del av dyrtidstilläggen, torde som skäl därför ha kunnat anföra svag ekonomisk ställning. Skulle propositionen oförändrad av riksdagen bifallas, komme det att medföra, att landstingen och övriga huvudmän finge ytterligare ökade utgifter, ty förslaget innebure även att manliga och kvinnliga lärare likställts i lönehänseende, vilket utan tvivel komme att medföra ökade kostnader för bostäder eller kontant bostadsersättning. Riksdagen har icke kunnat undgå att finna vad sålunda i de nyssnämnda motionema anförts värt beaktande. Den omständigheten att det hädanefter skall uppställas såsom statsbidragsvillkor, att lärarna vid folkhögskolorna erhålla vederbörliga indextillägg, utgör enligt riksdagens mening ett starkt skäl att tillse, att icke folkhögskolornas huvudmän över hövan belastas med utgifter för skolorna, något som i olika avseenden kunde inverka menligt på det vid dem bedrivna arbetet. Framhållas må ock, att det här är fråga om en utgift, som under alla förhållanden skall utgå, och att sålunda Kungl. Maj:ts förslag att staten skall bekosta endast en del av de rörliga förmånerna icke i stort sett innebär någon minskning i det allmännas utgifter för folkhögskolorna. Med hänsyn till nu anförda förhållanden har riksdagen funnit sig böra medgiva, att staten påtager sig hela kostnaden för till lärarna vid folkhögskolorna hädanefter utgående rörligt tillägg och kristillägg. Statens bidrag till nämnda förmåner synes härvid, i anslutning till av departementschefen förordat förfaringssätt, böra fastställas att utgå i form av en procentuell förhöjning av bidragen till de olika kurserna samt
