Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Departe- menta- chefen. 93 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. denna uppfattning är således den som åker tåg utan att ha löst biljett förfallen till ansvar endast om han blivit sedd av konduktören och föranlett denne att tro att han betalat. Enligt kommittéförslaget åter drabbas han av ansvar enligt andra stycket i förevarande paragraf vare sig han vilselett konduktören eller icke. I fråga om straffet hänvisas i andra stycket till första stycket samt, om brottet ej är att anse som ringa, till bedrägeribestämmelsen. Göta hovrätt har ansett uttrycket bedrägligt förfarande vara liktydigt med bedrägeri och därför funnit detsamma mindre lämpligt såsom benämning på brott som avses i förevarande paragraf. Beteckningarna mindre bedrägeri eller oredligt förfarande vore att föredraga. Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt huruvida icke bestämmelserna i andra stycket erhållit alltför stor räckvidd genom att där icke upptagits någon fordran på vilseledande. Mot bestämmelsen i första stycket om den lindrigaste graden av bedrägeri synas några erinringar ej vara att göra. I fråga om benämningen har "be- drägligt beteende" ansetts vara att föredraga framför "bedrägligt förfarande". En lucka i gällande rätt synes bliva på ett lyckligt sätt avlägsnad genom att enligt andra stycket den som åker tåg eller intager förtäring på restaurang utan att göra rätt för sig eller gör sig skyldig till därmed jämförlig handling förklaras förfallen till ansvar, oavsett huruvida han vilselett någon. Det måste emellertid, såsom bestämmelsens lydelse ger vid handen, fasthållas att endast sådana fall omfattas av stadgandet, i vilka en prestation tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning, och att det som ligger gärningsmannen till last är att han uppsåtligen tillgodogör sig prestationen utan att uppfylla denna förutsättning. Bestämmelsen är naturligen icke avsedd att drabba den som underlåter att erlägga en avgift, därest denna icke avkrävts honom och han ej heller med hänsyn till omständigheterna kan anses skyldig att själv taga initiativ till betalning. Stadgandet om ansvar för tagande av betalning utöver taxa är till sin räckvidd begränsad till sådana fall i vilka det skulle varit av betydelse att gärningsmannen påvisat avvikelsen från taxan. Även beträffande andra stycket är jag med hänsyn till det nu sagda beredd att biträda kommittéförslaget. 3 §. Paragrafen, som behandlar grovt bedrägeri, har i sak oförändrad upptagits från kommittéförslaget. - . 4 §. Det i denna paragraf behandlade brottet, utpressning, är enligt gällande lag straffbelagt i 21 kap. 10 §, vilket lagrum infördes år 1934. I fråga om tvångsmedlet skilja de nuvarande utpressningsbestämmelserna mellan tre fall. Straffbar utpressning kan sålunda enligt gällande lag utövas .medelst hot om brottslig gärning, hot att åtala eller angiva någon för brott och hot att om någon lämna meddelande som är menligt för hans ära, goda namn och medborgerliga anseende, yrke, näring eller fortkomst. Straffrättskommittén har i sitt förslag bihehållit dessa tre fall men utsträckt det sist nämnda