Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 117 4 l överensstämmelse med straffrättskommitténs förslag ha i förevarande paragraf upptagits bestämmelser rörande ett brott med benämningen olovligt förfogande. Enligt första punkten föreligger olovligt förfogande där någon, utan att göra sig skyldig till förskingring, beträffande egendom som han har i sin besittning men vartill ägande- eller säkerhetsrätt är förbehållen eller tillförsäkrad eller eljest tillkommer annan, vidtager åtgärd, varigenom egendomen frånhändes den andre eller denne annorledes berövas sin rätt. Bestämmelsen avser bl. a. vissa gärningar vilka hittills bedömts såsom förskingring - t. ex. förskingring av egendom som köpts på avbetalning eller eljest under äganderättsförbehåll - men vilka såsom mindre straffvärda uteslutits från förslagets förskingringsbegrepp. Vidare skall tvesalu, vilket hittills varit straffbart enligt en särskild bestämmelse, enligt förslaget bedömas såsom olovligt förfogande, i den mån det icke innefattar bedrägeri. Slutligen må såsom ett tredje exempel på olovligt förfogande nämnas olovligt tillägnande av hittegods, vilket brott hittills varit att bedöma antingen såsom förskingring eller enligt de särskilda stadgandena om underlåten lysning. Med avseende på fall, då gärningsmannen redan vid besittningstagandet av t. ex. hittegods har tillägnelseuppsåt, har i andra punkten upptagits ett stadgande, enligt vilket - förutsatt att gärningen ej faller under annan straffbestämmelse - olovligt förfogande jåmväl föreligger där någon genom att taga sak i besittning frånhänder annan saken -eller säkerhetsrätt till denna. Straffet för olovligt förfogande är böter eller fängelse eller, om brottet är grovt, straffarbete i högst två år. j - 5 §. Det i förevarande paragraf upptagna brottet, trolöshet mot huvudman, behandlas enligt gällande lag i 14 §, i vilken stadgas straff dels för fullmäktig som i sak den honom betrodd är svikligen går huvudmannens motpart till handa, vare sig med skrifts uppsättande eller med råd eller skäl, eller eljest till huvudmannens skada främjar sin eller annans nytta, dels ock för syssloman som vid annat uppdrags utförande begår -trolöshet mot huvudman. Straffet är högst straffarbete i två år; äro omzständigheterna synnerligen försvårande må tiden för straffarbetet höjas till fyra år. Till dessa bestämmelser finnes fogat ett stadgande, enligt vilket den som i sviklig avsikt förleder annan till oskälig rättegång skall straffas med böter. Straffrättskommittén har föreslagit, att brottet trolöshet mot huvudman i främsta rummet utformas såsom ett förmögenhetsbrott. I första stycket har därför givits en brottsbeskrivning, enligt vilken gärningen skall avse ekonomisk angelägenhet och medföra skada för huvudmannen. På samma sätt som i fråga om förskingring har under räckvidden för detta förtroendebrott ansetts böra ingå även ambets- och tjänstemäns handlingar. En ämbetsman, som begår en i paragrafen straffbelagd handling, skall enligt motiven drabbas av ansvar såväl enhgt förevarande Daffigmf Som enligt 25 kap. I enlighet härmed avser be
