Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Departe- menta- chefen. 128 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. straffet för mened, vilket är straffarbete i ett år eller vid synnerligen mildrande omständigheter straffarbete i sex månader. Mot förevarande paragraf synes någon erinran ej vara att göra. Den föreslagna straffsatsen motsvarar den som upptagits för grov stöld, grovt bedrägeri och grov förskingring. Vad angår det fall då jämte grov oredlighet mot borgenärer även föreligger mened torde icke blott, såsom kommittén i motiven anfört, 13 kap. 1 § böra åberopas utan i domen även angivas, att denna avser både grov oredlighet och mened. 3 §. " l denna paragraf har straffrättskommittén, under beteckningen vårdslöshet mot borgenärer, behandlat en grupp av gärningar, som i förhållande till de i 1 § upptagna innefatta ett mindre grovt åsidosättande av borgenärernas intressen. Härvid avses icke blott, såsom i 1 §, gärningar varigenom gäldenären uppsåtligen skadar sina borgenärer utan även åtgärder genom vilka gäldenären av vårdslöshet åsidosätter sina borgenärers intressen. Enligt första stycket, som i gällande lagnärmast motsvaras av 23 kap. 3 § punkterna 1 och 4, straffas gäldenär som uppsåtligen eller av vårdslöshet framkallar eller förvärrar sitt obestånd genom att föra ett slösaktigt levnadssätt, fortsätta rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen, inlåta sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller genom att vidtaga annan sådan åtgärd. Andra stycket avser gäldenär som av grov vårdslöshet vid konkurs, offentlig ackords- förhandling eller utmätningsed lämnar sådana oriktiga uppgifter som i uppsåtliga fall bestraffas enligt 1 § andra stycket i förslaget. Brottet benämnes i förslaget vårdslöshet mot borgenärer. Straffet föreslås till fängelse eller, om brottet är grovt, straffarbete i högst två år. Inom hovrätten över Skåne och Blekinge har framhållits, att beteckningen vårdslöshet mot borgenärer i viss mån vore oegentlig då brottet jämväl kunde begås uppsåtligen. Vidare har inom hovrätten hemställts, att antingen det straffbara området måtte begränsas, så att ej andra fall av vårdslöshet bleve straffbelagda än där uppenbar eller grov vårdslöshet förelåge, eller ock böter upptagas i straffskalan. Svenska bankföreningen har förordat, att paragrafen begränsas till vårdslöshetsfall genom att till oredlighet efter 1 § hänföres jämväl de i 3 § första stycket omförmälda gärningarna, då de vidtagits uppsåtligen. Det har synts föreningen svårt att finna någon principiell skillnad mellan den som uppsåtligen framkallar sitt obestånd genom gåva och den som gör det genom lättsinnig ansvarsförbindelse. Göta hovrätt har ansett den missuppfattningen lätt kunna uppkomma, att gäldenär som vidtagit någon i 3 § angiven åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av vårdslöshet framkallat eller förvärrat obestånd, kunde dömas för värdslöshet mot borgenärer även om förutsättningarna för tillämplighet av 1 § förelåge. Till undvikande av sådan missuppfattning har det synts hovrätten lämpligt, att orden "uppsåtligen eller av vårdslöshet" i 3 § första