218 Kungl. Maj:t.s- proposition nr 5. 20 §. Lagrådet: Skyldighet att föra register över anmälningar varom här är fråga - något som icke kan anses utan vidare åvila advokatsamfundets styrelse - ligger i viss mån vid sidan av de uppgifter som böra ankomma å samfundet. Med hänsyn härtill och då det torde vara lämpligt att anmälningarna mottagas och registreras av någon som handlar under tjänstemannaansvar, böra anmälningarna enligt lagrådets mening göras hos en central statsmyndighet. Såsom ett lämpligt organ härför föreslås nedre justitierevisionen. 24 §. Lagrådet: l samband därmed att bestämmelserna i förordningen den 10 augusti 1877 angående stämningsmän enligt lagen den 10 juli 1899 överfördes till 11 kap. 37 och 38 §§ rättegångsbalken blev stämningsmännens behörighet utvidgad så, att den kom att omfatta jämväl delgivning av handlingar utom rättegång. Då det icke lärer vara avsett att på denna punkt genomföra någon ändring i gällande rätt, synes det vara lämpligt att låta orden "i rättegång" utgå ur den här i första punkten föreslagna lagtexten. I\D UI C200 Justitierådet Lawski: Stadgandet i 11 kap. 38 § rättegångsbalken, att intyg av ojävig stämningsman gäller såsom fullt bevis att delgivning blivit så verkställd som intyget innehåller, står i god överensstämmelse med vår härskande legala bevisrätt, och någon tvekan kan ej råda därom, att detta såsom "fullt" angivna bevis i likhet med varje annat sådant kan kullkastas genom vederbörlig bevisning i motsatt riktning. I ett system med fri bevisprövning passar däremot ett stadgande sådant som det nu berörda mindre väl. Av ordalagen i förevarande paragraf kan man sålunda lätt frestas till det oriktiga antagandet, att intyg eller erkärmande, som där sägs, utgör bevis, som icke får motbevisas. Till undvikande av en dylik missuppfattning synes paragrafen böra omarbetas så att därav framgår, att vad nu avsett intyg eller erkännande innehåller skall tagas för gott, om det ej visas, att intyget eller erkännandet är oriktigt. 34 KAP. 1 §. Lagrådet: Det synes önskvärt, att av lagtexten framgår att med termen rättegångshinder avses hinder för målets upptagande till prövning. Önskemålet synes enklast kunna tillgodoses på det sätt att avfattningen av första stycket förevarande paragraf jämkas så att där uttalas, att fråga om hinder för malets
