Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/606

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


240 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 13 §. Lagrådet: Enligt föreskrifter i 42 kap. 20 § och 47 kap. 22 § bör underrätt, när den skall utsätta tid för huvudförhandling, om möjligt samråda med parterna. Då ett sådant förfarande underlättar ombudens arbete och är ägnat att lämna domstolen närmare upplysningar om förhandlingens sannolika omfattning, bör det uppenbarligen tillämpas jämväl när hovrätt skall bestämma tid för huvudförhandlingen. Lagrådet hemställer därför, att en bestämmelse av motsvarande innehåll upptages i förevarande paragraf. Den omständigheten att någon uttrycklig föreskrift i ämnet icke finnes i vare sig 45 kap. 14 § eller 51 kap. 13 § bör naturligtvis icke utesluta att även i där behandlade fall samråd med part i erforderlig utsträckning kommer till stånd. Särskilt torde det vara angeläget att rätten samråder med landsfogden, när allmänt åtal föres av honom. Anses det åter lämpligare att giva regler även för sistnämnda fall, kan i 32 kap. upptagas en allmän bestämmelse i ämnet, av innehåll att rätten, innan sammanträde för förhandling utsättes, bör, om det lämpligen kan ske, samråda med parterna om tiden för sammanträdet. 14 §. Lagrådet: l motiven (sid. 519) uttalas att det i allmänhet icke är lika nödvändigt, att vadesvaranden är tillstädes vid huvudförhandlingen som att käranden inställer sig, men att om hans närvaro anses erforderlig för utredningen, hovrätten bör förmå honom att inställa sig. I enlighet härmed stadgas (14 §), att vite må föreläggas honom och att, om vite ej förelägges, han skall erinras om att målet må avgöras utan hinder av hans utevaro. Även om vite förelagts, kan målet vid svarandens utevaro omedelbart avgöras (19 §). Då handläggning sker i svarandens utevaro skall, i den mån det erfordras, genom hovrättens försorg - härvid förutsättes referenten eller en särskild tjänsteman skola vara verksam - ur handlingarna framläggas vad svaranden anfört ävensom den av honom vid underrätten förebragta bevisningen (16 och 17 §§). Ehuru sålunda en handläggning i vadesvarandens frånvaro är förutsatt, är dock förslagets allmänna ståndpunkt, såsom av motiven framgår, att de fördelar, som den muntliga förhandlingsmetoden medför, icke kunna helt tillgodogöras i rättegången, om ej båda parterna inställa sig vid huvudförhandlingen. Metoden att i svarandens frånvaro låta hans talan med ledning av handlingarna utföras genom hovrättens försorg är tydligen en nödfallsutväg. Från det allmännas synpunkt är denna metod förenad med vissa olägenheter. Sålunda kan med densamma riskeras, att hovrätten från den ena eller andra partens sida ådrager sig anmärkningar för bristande opartiskhet, vilket kan försvaga hovrättens ställning. Denna risk är ej utesluten ens om vid