Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/610

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


244 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. genom att fullfölja talan på ett tidigt stadium påskynda målets behandling utan måste under avsevärd tid i häkte avbida hovrättens slutliga prövning av besvären. Då man intill klagotidens utgång måste räkna med möjligheten att aven motparten besvärar sig eller att talan ändras-, kan det emellertid icke komma i fråga att hovrätten dessförinnan avgör målet. Ett skyndsammare -avgörande är alltså ej möjligt i de fall då målet utan skriftväxling föredrages och avgöres omedelbart efter klagotidens utgång, Där åter skriftväxling äger rum, uppkommer en tidsutdräkt, som i många fall kunnat minskas eller helt undvikas om besvären utställts till delgivning utan avvaktan på klagotidens utgång. Att målets beredning i hovrätten börjas först efter klagotidens utgång skulle enligt förslaget bliva en lagfäst regel.. Det bör emellertid uppmärksammas att förut berörda återverkningar på häktningstiden, till följd av den omläggning av fullföljdsförfarandet som förslaget i övrigt innehåller, komme att göra sig mera gällande än för närvarande. Till vadetiden på tre veckor kommer ytterligare en vecka för anslutningsvad. Efter den tidens utgång sändes vadeinlagan jämte akten från underrätten - här bortses från det fall att yrkande framställts i preliminärfråga varom nämnes i andra stycket av förevarande paragraf - och först när handlingarna kommit hovrätten tillhanda, kan målets beredande där påbörjas. Om den fullföljda talan upptages till prövning, kan icke i något fall, såsom nu, målet omedelbart avgöras utan skriftväxling; vadeinlagan måste alltid delgivas motparten och denne föreläggas att inkomma med genmäle. Icke heller får man räkna med att målet, såsom nu ofta sker, kan, sedan dess beredande avslutats, avgöras efter föredragning. Nästan undantagslöst mäste i mål om häktad muntlig förhandling äga rum, och den får icke utsättas till tidigare dag än att parter, vittnen och andra, vilka hava att inställa sig, få skäligt rådrum härtill. Med hänsyn till dessa förhållanden synes det angeläget, att de möjligheter att förkorta häktningstiden som stå till buds också i görligaste mån tillvaratagas. Närmast till hands är härvid, att den tilltalades vadeinlaga jämte akten i målet översändes till hovrätten så snart inlagan inkommit och att skriftväxlingsproceduren där igångsättes utan avbidan på vadetidens utgång. I konsekvens härmed bör då, om även från motsidan fullföljes talan, med denna förfaras på enahanda sätt. I händelse skriftväxlingen hunnit slutföras redan innan klagotiden utgått och målet i övrigt finnes berett, såvitt beror av den talan som föranlett skriftväxlingen, kan ytterligare tid vinnas genom att hovrätten genast bestämmer när huvudförhandlingen skall hållas. Några betänkligheter häremot böra icke möta, blott huvuclförhandlingen utsättes att hållas efter klagotidens utgång. Har icke ännu talan fullföljts från motsidan, bör tillika iakttagas att förhandlingen ej utsättes att hållas så omedelbart efter nyssnämnda tidpunkt att, om, den måste uppskjutas på grund av att vadeinlaga inkommit vid klagotidens slut, de som hava att inställa sig icke hinna i tid få underrattelse därom. -