Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/640

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


274 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. föreslås, att denna skall föregås av ett förberedande förfarande. Dettas uppgift ar att utreda vilka ståndpunkter parterna å ömse sidor intaga och vilka bevismedel de ämna förebringa. Därigenom hoppas man undvika överraskningar vid huvudförhandlingen och därav motiverade uppskov. Koncentrationen skall ock främjas genom en föreskrift av innebörd, att part, vittne eller annan, som genom att utebliva eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar uppskov i rättegången, skall vara pliktig att vidkännas därigenom uppkomna kostnader. I samma riktning skulle också verka en av muntlighetsgrundsatsen och kommissionens önskan att beskära förhandlingsprotokollen betingad regel att, om uppskov av längre varaktighet blir nödvändigt under huvudförhandlingen, denna skall inställas eller, till den del den redan företagits, upprepas. Kommissionen förbiser icke, att svårigheter äro förbundna med genomförandet av dessa grunder för förfarandet. Såsom en svårighet räknar kommissionen det nyssnämnda tvånget att upprepa förhandlingen, då trots allt ett längre uppskov ej kunnat undgås, och en upprepning är också föreskriven, då ombyte av ledamot äger rum under huvudförhandlingen. Vidare har hänsyn måst tagas till att förhör vid huvudförhandlingen med ett vittne kan vara uteslutet på grund av vittnets sjukdom, bortresa eller annan orsak eller i allt fall förenat med oskäliga kostnader eller besvär. I sådant fall må enligt förslaget vittnet höras utom huvudförhandlingen och dess utsaga tillföras domstolen genom föredragning av det vid förhöret hållna protokollet. Än större svårigheter framträda med avseende å förfarandet i de högre instanserna. Grundtanken i förslaget, nämligen att en muntlig och omedelbar förhandling ger ett säkrare underlag för domen än skrifter och förhandlingsprotokoll, vill kommissionen, såvitt möjligt, genomföra även i rättsmedelsförfarandet. Från denna utgångspunkt borde förfarandet i hovrätt och högsta domstolen gestaltas såsom en fullt ny förhandling med muntlig partsframställning och förnyat avhörande av parter och vittnen. Att i full utsträckning genomföra detta skulle likväl vålla orimliga kostnader och besvär. Kommissionen har därför i de högre instanserna föreslagit väsentliga modifikationer. Vad först hovrättsproceduren angår finner kommissionen parternas närvaro, personligen eller genom ombud, vara av det värde för utredningen, att förfarandet alltid bör inrättas såsom en muntlig förhandling, vid vilken parterna äro tillstädes och utföra sin talan. Part skall ock - även om han anlitar ombud - vara skyldig att inställa sig till personligt förhör, när sådant påfordras. Med avseende å vittnen och sakkunniga upprätthålles i grövre brottmål muntlighetskravet i samma utsträckning som i underrätten. I dessa mål, till vilka räknas de, där fråga är om brott, som är belagt med svårare straff än fängelse i sex månader, skall alltså en fullständigt ny förhandling komma till stånd. I övriga brottmål liksom i tvistemålen har däremot större hänsyn ansetts böra tagas till kostnadssynpunkterna. Vid handläggningen av dessa mål skall i allmänhet vittnes- och sakkunnigbevisning kunna föras genom protokoll, som upptages vid förhandlingen i underrätten. Vittnet