Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/744

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


378 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. målet huruvida parts fullföljda talan finge upptagas till prövning. Trygghet mot den fara, som låge däri, att högsta domstolen vid sitt avgörande vore hänvisad till det i underinstansernas protokoll återgivna bevismaterialet borde, såsom departementschefen framhållit, sökas i den varsamhet, som högsta domstolen säkerligen komme att ålägga sig vid vidtagande av ändring i hovrättens avgörande i bevisfrågan, vare sig denna varsamhet erhölle stöd i en uttrycklig bestämmelse i lag eller icke. Särskilda anordningar syntes dock vara nödvändiga för att förhindra en alltför stark tillströmning av mål till högsta domstolen. Denna fråga borde vid det fortsatta arbetet bliva föremål för närmare utredning. Om förfarandet i högsta domstolen ansåg utskottet böra gälla i huvudsak samma regler som enligt utskottets mening borde tillämpas i hovrätt. Muntlig förhandling skulle sålunda i regel äga rum. Parterna eller deras ombud borde ha möjlighet att, där de så önskade, själva framlägga saken. Därest denna möjlighet ej begagnades, borde föredragning verkställas av tjänsteman - revisionssekreterare - med rätt för parterna att därefter utveckla sin talan. När högsta domstolen funne det erforderligt, borde bevisningen upprepas inför domstolen. Jämväl i högsta instans borde offentlighetsgrundsatsen vinna tillämpning. Utskottet kunde således icke biträda ett i vissa motioner gjort uttalande, att förfarandet i högsta domstolen borde fortgå efter i huvudsak samma grunder som för närvarande. Domstolsorganisationen. Utskottet anförde vidare att, på sätt utskottet tidigare framhållit, den föreslagna reformen främst borde avse rättegångsförfarandet och organisatoriska förändringar vidtagas endast i den mån de vore nödvändiga för att skapa underlag för ett förbättrat förfarande. Särskilt då det gällde att genomföra ändringar i organisationen vore det nödvändigt att framgå med- stor försiktighet. Organisatoriska ändringar läte sig i allmänhet icke genomföra utan betydande tidsutdräkt och ökade kostnader. Svårigheter mötte att bilda sig en mening om den lämpligaste organisationen, innan erfarenhet vunnits angående omfattningen av de arbetsuppgifter, som genom ett reformerat förfarande komme att påläggas de olika organen. Härtill komme, att den nuvarande domstolsorganisationen i hög grad uppbures av gammal tradition och införlivats med befolkningens åskådningssätt. Å andra sidan vore det tydligt, att de ändringar, som erfordrades för att domstolar och andra organ skulle kunna uppbära ett ombildat förfarande, måste vidtagas. Eljest kunde det nya förfarandet från början komma att utvecklas i ej önskvärd riktning. Vid genomförande av dessa ändringar borde, såsom i en motion framhållits, huvudvikten läggas på underrätternas organisation. Hos dessa domstolar måste på grund av sakens natur rättsskipningens tyngdpunkt ligga, och QCHODJ Ska pandet av starka underrätter minskades i hög grad behovet att fullfölja talan till högre instans. Departementschefens förslag att det nuvarande treinstanssystemet skulle bibehållas och att de allmänna underrätterna skulle liksom nu vara beho