Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 453 dom taga hänsyn även till kontokuranten i övrigt. Då en tolkning. -av.för- slagets ifrågavarande bestämmelse i enlighet med vad nu anförts låter -sig väl förena med bestämmelsens avfattning, har jag ansett mig icke böra föreslå någon ändring däri. Förslaget har ock på denna punkt lämnats utan erinran av lagrådet. - Förundersökning och huvudförhandling i åklagarmål. I brottmål, vari åklagare för talan, skall enligt förslaget icke äga rum någon sådan förberedelse inför rätten som nyss nämnts. I stället skall, innan åtal anställes, förundersökning verkställas genom polis- och åklagarmyndigheterna. Till sitt ändamål överensstämmer denna i viss mån med förberedelsen i tvistemål. Vid förundersökningen skall målet så beredas, att bevisningen kan vid huvudförhandlingen förebringas i ett sammanhang. Därjämte skall under förundersökningen utredas, vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligga för åtal mot honom. I samband med att åtal väckes skall till rätten överlämnas protokoll eller anteckningar från förundersökningen. Dessa handlingar få emellertid ej läggas till grund för huvudförhandlingen, och domen skall grundas endast å vad vid huvudförhandlingen förekommit. Beträffande sistnämnda fråga hänvisar jag till vad ovan anförts rörande förhållandet mellan förberedelsen i tvistemål och huvudförhandlingen. Mot förslagets bestämmelser rörande brottmålsförfarandet ha anmärkningar framställts från varandra motsatta utgångspunkter. Sålunda har å ena sidan från advokathåll gjorts gällande, att förslaget icke erbjöde tillräckligt skydd för den misstänkte mot maktmissbruk och rättsförluster under förundersökningen samt att förfarandet vore alltför inkvisitoriskt. Enligt denna mening stode förslaget härutinnan icke i överensstämmelse med de av statsmakterna tidigare godkända principerna. Å andra sidan har, närmast från åklagarhåll, uttalats farhågor för att förslaget icke medgåve tillräckliga möjligheter för en effektiv utredning. De i förstnämnda avseende gjorda anmärkningarna gå bland annat ut på följande. Den misstänktes rätt att under förundersökningen biträdas av försvarare vore icke vederbörligen tillgodosedd. Ofta saknade den misstänkte på grund av ekonomiska och andra förhållanden möjlighet att vidtaga åtgärder för att själv skaffa sig försvarare. Härtill komme de talrika fall, då den misstänkte icke vore i stånd att bedöma situationen och därför icke heller insåge behovet av en kompetent försvarare. De föreslagna bestämmelserna om hans rätt att få kännedom om vad vid förundersökningen förekommit vore otillfredsställande. I normalfallen vore det undersökningsledaren som skulle taga initiativ till anskaffande av offentlig försvarare, och det vore beroende på hans bedömande, om sakens beskaffenhet vore sådan, att behov av dylik försvarare förelåge. Värdet av den rätt, som förslaget medgåve den misstänkte och hans försvarare att närvara vid förhör under förundersökningen, neutraliserades i väsentlig mån genom bestämmelsen om att de icke
