Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/830

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

464 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. nämndens medverkan. Deltagande av nämnd i alla förekommande brottmål skulle enligt beredningens uppfattning särskilt för de större städerna icke vara genomförbart. Därest å andra sidan medverkan av nämnd begränsades till de grövsta brotten, komme i ett flertal rådhusrätter nämnden att endast i mycket ringa omfattning tagas i anspråk, och det kunde befaras, att den komme att sakna den förtrogenhet med rättsskipningen, som i fråga om häradsnämnden ansetts vara av stor betydelse. Beredningen erinrar tillika om att även vid behandlingen av medelsvåra brott kunde förekomma frågor, däri nämndens medverkan vore av särskilt värde, såsom vid bedömande av frågor rörande tillräknelighet, Villkorlig dom, tvångsuppfostran, ungdomsfängelse eller förvaring. I fråga om det antal mål, i vilka enligt beredningens förslag nämnd kan beräknas komma att deltaga, må här hänvisas till en vid lagrådets utlåtande fogad statistisk sammanställning från rådhusrätter och polisdomstolar i vissa angivna större eller medelstora städer, hänförande sig till brottmål avgjorda under 1937 och 1938. Av statistiken framgår, att angivna år nämnd skulle i medeltal för år deltagit uti vid Stockholms rådhusrätt omkring 950 mål, vid rådhusrätten i Göteborg omkring 520 mål, vid rådhusrätten i Malmö omkring 360 mål samt i de medelstora städernas rådhusrätter omkring 50 mål eller därunder. Inom lagrådet har beredningens förslag lämnats utan erinran av två ledamöter; de båda andra ledamöterna ha däremot ansett sig böra anvisa en annan väg för frågans lösning. Enligt sistnämnda ledamöters åsikt talade främst önskvärdheten av enhetlighet i fråga om domstolstyperna för att, då rådhusrätt i vissa mål försåges med nämnd efter mönster av häradsrätterna, även i övrigt låta rådhusrätt med nämnd bliva organiserad på samma sätt som häradsrätt; rådhusrätt borde alltså vid handläggning med nämnd bestå av allenast en lagfaren domare. Dessa ledamöter framhålla, att en konsekvens härav vore, att ej heller mindre grova brottmål borde handläggas av ett juristkollegium; för dessa mål syntes lämpligt, att rådhusrätt sammansattes med en lagfaren ledamot och tre nämndemän. Dessutom ha samma ledamöter förordat en sådan utvidgning av de fall, då fulltalig nämnd skall deltaga, att därunder komme alla mål angående brott, varå straffarbete kan följa. Vid vägande av de skäl, som sålunda anförts å ena sidan till förmån för medverkan av nämnd i rådhusrätt och å den andra för bibehållande av den nuvarande ordningen, har jag för min del ansett skälen för anordningen med nämnd böra få verka avgörande. Till stöd för denna ståndpunkt, som biträtts av lagrådet, talar enligt min mening främst den betydelse, som nämndens medverkan måste antagas äga vid straffrättsskipningen. Denna betydelse framträder särskilt med den inriktning, som straffrätten under senare tid erhållit med avseende å påföljdernas och reaktionernas bestämmande, då en individualisering alltmera erbjuder sig. Att i dylika frågor lekmannaomdömet är av stort värde, torde icke kunna jävas. Vid en avgränsning av området för nämndens medverkan möta, som beredningen ock framhållit,