. - 48 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 3 ses böra genomföras, denna icke bör räknas rättegångsreformen till laist. Vad . - 2 ° l b angar nu gallande stadganden 1 amnet kraves,"sasom process ag ere ningen anmärkt, en viss omarbetning i anledning av .förslagetsubestamlåielsi av 1:11; nebörd, att ersättning som regel Skall Utgå foi ljflds =š0fli1š V1- fa Éngon nämnvärd förändring i fråga om statsverkets dkostnader .får nu ifrigif varande ändamål torde icke behöva intrada il anle ning av ra egangsre o - men. Härvid är att framhålla, att malens forberedande sker utan medverkan av nämnd och att målen ofta torde komma att av801as under forberedelseflw sammanträden med nämnd komma sålunda att erfordras endast för ett begränsat antal mål Såsom beredningen uttalat torde nämndeman i stad böra äga rätt till ersättning enligt samma grun.derSolt;)-l10ff:113-il attåâlla betlålil -fande nämndemän i häradsrätt. Denna ersattning .or u ga av sn ens me -. . Beträffande resekostnader till domare m. fl. ar 1 riksstaten for haradsratterna upptagen en anslagspost, avsedd blandannat till ljesli1d2111<le av Sådan resekostnads- och traktamentsersättning, som enligt särskilda kungörelse? den 22 juni 1920 utgår till domare och protokollförare vid extra sammanträden för rannsakning med häktade personer. I anledning av förslagets bestämmelser kan ifrågakomma att utvidga antydda ersättningsrfättdtill- ašse även vissa andra särskilda sammanträden än sådana, som er or ras. or uvudförhandling rörande häktade. Om resa erfordras för förhandling rörande häktning eller annat straffprocessuellt tvångsmedel, torde sålulëloa ersattnmg kunna ifrågakomma liksom för närvarande vid rannsaknmg. agon namnvärd kostnadsökning torde dock icke föranledas i nu berörda avseenden. Härvid är att beakta, att förslaget utgår från att domsagas häkte som regel skall vara förlagt å kansliorten samt att möjlighet föreligger att förordna särskild häktningsdomare, då sådant påkallas med hänsyn till häktets belägenhet. Även under anslaget till hovrätternas omkostnader finnes upptagen en mindre post, avseende reseersättningar. En förhöjning av denna post är att emotse- med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om hovrättsting. Då det enligt dessa bestämmelser ankommer på Kungl. Maj:t att avgöra dels huruvida hovrättsting överhuvud skola hållas inom viss hovrätts domkrets, dels ock, då behov av en sådan anordning anses föreligga, å vilka orter och tider hovrättsting skola äga rum, saknas för närvarande hållpunkter för en beräkning av kostnaderna i detta hänseende. Man torde böra utgå från att hovrättsting kunna bliva erforderliga åtminstone -inom områdena för de båda norrländska hovrätterna och Svea hovrätt. Då kostnaderna inskränka sig till rese- och traktamentsersättning åt domfört antal ledamöter av hovrätten jämte protokollförare, kan uppenbarligen icke bliva fråga om någon betydande utgiftsökning. Såsom redan antytts får också beaktas, att anordningen med hovrättsting är ägnad att medföra en avsevärd besparing i fråga om statsverkets utgifter för vittnesersättningar i brottmål och mål, däri fri rättegång beviljats.
