Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 71 Den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. gen, lär det väl aldrig vara möjligt att komma tillbaka till fria former för byggenskapen. Jag anser därför, även om jag i den slutliga omgången kommer att ansluta mig till reservationen, att också det utbyggande av länsbostadsnämnderna, som i reservationen föreslås, är något som man borde undvika. Jag förstår mycket väl, att det i nuvarande läge är nödvändigt att ha en reglering av byggnadsverksamheten, men jag tycker dock, att man tills vidare hade kunnat reda sig med att behålla det centrala organ, byggnadslånebyrån, som man hittills haft, och att som lokala organ hade fungerat lantbruksnämnderna i de olika länen, utbyggda på det sättet att till dem hade överförts i stort sett de nuvarande befattningshavarna i egnahemsnämnderna. Den riktiga linjen hade enligt mitt förmenande varit, att man tagit sikte på att så småningom avveckla hela regleringssystemet och därför inte organiserat några permanenta organ, vare sig centrala eller lokala. Även herr Olsson i Gävle ansåg ju, att det inte är bra med för mycket dirigering ovanifrån. Jag skulle vilja tillägga, att det inte heller är bra med dirigering från organ ute i länen, utan det är allra bäst, om folk kunna få rå sig själva och göra som de vilja. Jag tror att man på det sättet skulle kunna bättre klara upp läget på bostadsmarknaden än genom reglerande åtgärder från det allmännas sida. Vi ha ju litet var kunnat konstatera, att sedan de reglerande organen på bostadsmarknaden börjat fungera har bostadsbristen ökat undan för undan och är nu större än den någonsin varit. Det blir nog inte någon ordning på det hela, förrän den fria företagsamheten åter får göra sig gällande. Jag har velat begagna tillfället att göra denna deklaration. När det sedan här gäller att välja mellan två onda ting, nämligen utskottsutlåtandet och reservationen, är det klart, att jag kommer att välja det enligt min åsikt minst onda. Jag ansluter mig alltså till reservationen. Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna. Herr PETTERSSON i Dahl: Herr talman! Det har förekommit några uttalanden i denna debatt, som jag skall be att få säga några ord om. Som skäl för att lantbruksnämnderna inte skulle ha hand om hela denna verksamhet med bostadsanskaffning utan att den till en del skulle ligga hos de bostadspolitiska organen anförde herr Eriksson i Stockholm, att lantbruksnämnderna ha fått sina uppgifter fastställda och att de inte ha någon ekonomisk förvaltning och inte heller någon pantvård. Herr Eriksson sade, att detta komma däremot länsbostadsnämnderna att ha. Omedelbart efter detta nämnde emellertid herr Eriksson, att denna fråga är föremål för omprövning. Han nämnde också, att statsrådet här har redovisat, att det skall omprövas statsgaranti även när det gäller bostadsverksamheten, såsom redan har beslutats, i fråga om jordbruksanskaffningen till de jordbruk som falla under lantbruksnämndernas verksamhet. Jag tror, att om man har möjlighet och rättighet att spå något om framtiden, så är det bara en tidsfråga, när detta blir beslutat om statsgaranti till bostadsverksamheten. Då frågar jag mig ännu en gång, om det inte vore rationellare att besluta, att denna verksamhet skall handläggas av de jordbrukspolitiska organen. Såvitt jag kan finna, ger herr Eriksson mig rätt på denna punkt. Han anser, att verksamheten bör handhas av de jordbrukspolitiska organen. och i anknytning härtill har herr Olsson i –Gävle framhållit, att byggnadslånebyrån också yttrat sig till förmån härför. Detta överensstämmer med vår reservation. Herr Mårtensson började sitt anförande med att säga. att han egentligen var
