I fråga om förbrukningen av gas har Kungl. Maj:t efter framställning av bränslekommissionen den 8 december 1944 dels uppdragit åt kommissionen att förbereda genomförandet av sådan reglering av gasförbrukningen, som avses i lagen den 12 december 1941, dels ock utfärdat kungörelse (nr 762) angående förberedande åtgärder för dylik reglering. Dessa bestämmelser äro alltjämt gällande, men förbrukningen av gas är fri.
I skrivelse den 2 januari 1948 har bränslekommissionen beträffande frågan om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas anfört följande:
Vad angår frågan om förbrukningen av elektrisk kraft föreligger sedan
september 1947 på detta område en ransonering, som måste betecknas
såsom mycket ingripande. Införandet av denna ransonering föranleddes av
en synnerligen besvärlig kraftsituation. I skrivelse den 27 februari 1947
med hemställan om då önskvärd förlängning av lagen den 12 december 1941
om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas uttalade
kommissionen den åsikten, att man måste räkna med möjligheten, att
dåvarande osäkra kraftsituation kunde bli kritisk för kraftförsörjningen under
perioder av högbelastning. Som skäl härför åberopades bl. a., att risk
förelåge för en försämrad vattentillgång, att belastningen ökades genom en
alltjämt stegrad konsumtion och att tillgången på ny maskinell utrustning
vore otillräcklig. På grund av sedermera ihållande exceptionell torka blev
krafttillgången emellertid än sämre än kommissionen sålunda ansett sig
kunna antaga.
Risken för en allmän energiransonering hösten och vintern 1948–49 är betydande. Nya kraftstationer kunna icke tagas i bruk så snabbt som tidigare beräknats, i huvudsak beroende på förseningar i maskinleveranser. Kraftbehovet fortsätter otvivelaktigt att stiga, ehuru detta under pågående ransonering icke kan siffermässigt konstateras. Därtill kommer frågan om vattentillgången. Vid vårflodens början 1948 torde vattenmagasinen sannolikt vara praktiskt taget tömda. Hur vattentillgången därefter blir kan inte förutsägas nu. Även om den skulle bli normal, kan man på grund av övriga inverkande förhållanden med så gott som fullständig säkerhet utgå ifrån att svårigheter med effektbalansen komma att föreligga. För att bemästra dessa svårigheter kräves möjligheten att reglera konsumenternas effektbehov (värmekaminförbud, effektransonering m. m.).
Bränslekommissionen hyser den uppfattningen, att kraftsituationen vid fortsatt industriell expansion icke kan förväntas undergå en avgörande förbättring, förrän de nya kraftanläggningar, som beräknas kunna tagas i bruk hösten 1950 och vintern därefter, bli färdiga. Beredskapsbestämmelser för reglering av förbrukningen av elektrisk kraft, grundade på nu nämnda omständigheter, som åtminstone delvis måste anses betinffad av de genom andra världskriget skapade förhållandena, borde sålunda förefinnas för tiden fram till och med vintern 1950–51. En så lånff utsträckning av giltighetstiden för lagen om förbrukningen av elektrisk kraft och gas kan dock ur andra synpunkter anses betänklig. Kommissionen vill därför icke hävda, att en förlängning av lagens giltighetstid behöver ske för mer an ett år i sander.
Föredraganden: Även om läget på bränslemarknaden under det sista året
i vissa hänseenden förbättrats, kan det icke anses uteslutet, att en
