Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/413

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

här i riket genom utgivande eller spridning av skrifter söka påverka den allmänna meningen om rikets styrelseskick m. m., har däremot i huvudsak oförändrat upptagits i propositionen.

I 9 kap. behandlas under rubriken högmålsbrott angrepp mot rikets inre säkerhet m. m. Propositionens bestämmelser härom ansluta sig nära till motsvarande stadganden i den nuvarande strafflagen, ehuru vissa förenklingar och förkortningar skett. Vidare har här införts en straffbestämmelse om olovlig kårverksamhet, som är avsedd att ersätta 1934 års lag om förbud mot vissa sammanslutningar. En nyhet är att i kapitlet upptagits en bestämmelse om straff för offentligt skymfande av Sveriges flagga eller vapen.

Det därefter följande 10 kap. upptar såsom brott mot allmän verksamhet först bestämmelser, som skola ersätta de nuvarande stadgandena om våld och missfirmelse mot tjänstemän samt våldsamt motstånd vid offentlig förrättning. Beträffande de förra brotten är bl. a. att märka, att den nuvarande differentieringen av skyddet efter högre eller lägre tjänsteställning skall bortfalla. Efter bestämmelserna om allmänt ämbetsskydd följa en rad stadganden om skydd för vissa särskilda former av allmän verksamhet. Bland dessa må nämnas en ny straffbestämmelse angående brott mot rösthemligheten.

I 11 kap. behandlas såsom brott mot allmän ordning ett flertal brott, som i gällande strafflag upptagas i skilda sammanhang. Kapitlet inledes med en paragraf om upplopp, vartill anslutits en bestämmelse om ohörsamhet mot ordningsmakten. I fråga om nyheter i de följande stadgandena må framhållas, att hela det nuvarande kapitlet om religionsbrott är avsett att ersättas med en här upptagen paragraf, vilken såsom brott mot trosfrid bestraffar offentligt skymfande av sådant som av kyrkan eller erkänt trossamfund hålles heligt.

Beträffande de i 12 kap. upptagna förfalskningsbrotten innebär förslaget en väsentlig omläggning och förenkling av de nuvarande stadgandena, vilka kännetecknas av en långtgående differentiering efter olika slag av förfalskningsobjekt. Enligt förslaget skall straff för fullbordat förfalskningsbrott genomgående inträda så snart själva förfalskningsåtgärden slutförts och alltså ett oäkta bevismedel blivit framställt, varvid dock i de flesta fall även fordras att åtgärden skall ha inneburit fara i bevishänseende. Bland speciella nyheter i kapitlet märks en särskild straffbestämmelse mot signaturförfalskning på konstverk.

Under 13 kap., som enligt rubriken avser mened och falskt åtal samt annan osann utsaga, ha sammanförts alla de brott, för vilka det väsentliga är att de innefatta avgivandet av osann berättelse eller uppgift. Bestämmelserna Om mened ha i olika hänseenden reformerats. I anslutning till dessa bestämmelser har upptagits ett straffstadgande för osann partsutsaga under sådan sanningsförsäkran, som är föreskriven i nya rättegångsbalken. En förändring i detta kapitel innebär, att den som hos myndighet anmäler annan för brottslig gärning icke skall drabbas av straff annat än om han uppsåtligen