Har någon medverkat till gärning, varom i 1, 2 eller 3 § förmäles, utan att därigenom åsidosätta tjänsteplikt, dömes till allmänt straff som där sägs efter ty i 3 kap. stadgas. Är han själv ämbetsman, skall därjämte vad i 7 § sägs äga tillämpning.
För medverkan till gärning varom i 4 § sägs må allenast den som därigenom åsidosatt tjänsteplikt dömas.
Med ämbetsman förstås i denna lag domare, annan statens befattningshavare som endast medelst rannsakning och dom kan avsättas från sin tjänst samt den som har förtroendesyssla, från vilken Konungen må entlediga honom. Vad som sägs om ämbetsmän gälle ock om dem, som äro satta att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjänstemän som under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda och om andra som förordnats att förrätta ämbete eller tjänsteärende.
Den som är förordnad eller vald till ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling eller sitter i jury eller beskattningsnämnd skall ock vara underkastad ämbetsansvar efter 2, 3 och 5–7 §§; dock må suspension ej ådömas.
Där innehavare av befattning vid företag för allmän samfärdsel, vilken enligt Konungens förordnande skall åtnjuta skydd som i 10 kap. 1 § sägs, åsidosätter vad honom åligger till förekommande av olyckshändelse, gälle vad i 5 och 7 §§ stadgas.
Brott som avses i 5 § hör, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, under allmänt åtal.
Har den, som blivit dömd till straff, innan domen meddelades eller därefter men innan den vunnit laga kraft, blivit förordnad eller vald till befattning och har domstolen icke prövat frågan om avsättning eller suspension därifrån jämlikt 6 eller 7 §, må särskild talan om avsättning eller suspension från befattningen föras, såframt den väckes inom två år från det domen vann laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949; och skall med avseende därå
iakttagas följande.
1. Genom denna lag upphävas lagen den 9 juni 1927 (nr 198) innefattande förbud att sprida efterbildning av penningsedel och lagen den 15 juni 1934 (nr 271) om förbud mot vissa sammanslutningar.
2. Vad i § 3 mom. 9 tryckfrihetsförordningen stadgas om att förbrytelse som där sägs skall anses enligt 8 kap. 4 § strafflagen blir i stället hänförligt till 8 kap. 8 § nya lagen.
Där i lag eller författning eljest förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall ock denna i stället tillämpas.
3. I stället för äldre bestämmelser i 10 kap. strafflagen angående upprors och upplopps stillande samt församlingsfrihet stadgas som följer:
a) Till upplopps stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å deltagare i upplopp bruka vapen förr än på stället varande civilmyndighet högt och tydligt befallt dem att genast åtskiljas, vid äventyr att vapenmakt eljest användes. Övergå deltagare i upplopp så hastigt till våld, att
