lämnar osann uppgift om annat än egna angelägenheter eller om vem han är. Med sådant lämnande av osann uppgift jämställes upprättande av skriftlig rättshandling för skens skull. Under beteckningen missbruk av urkund upptages därefter ett brott, bestående i att någon åberopar eller utlämnar osann urkund, upprättad till bevis, eller sanningslöst utgiver handling, som tillkommit medelst genomslag eller fotografering eller annat dylikt sätt, för att vara riktig kopia av viss urkund eller ock missbrukar pass, betyg eller dylik för viss person utställd urkund genom att giva sig eller annan ut för denne eller utlämnar urkunden att sålunda missbrukas. För nekande av hand skall vidare straffas den som förnekar sin underskrift på urkund, som upprättats till bevis. Slutligen innehåller kapitlet även ett stadgande om straffmildring eller straffrihet för den som ådragit sig ansvar enligt någon bestämmelse i kapitlet men, innan avsevärd olägenhet uppkommit, frivilligt rättat felet eller eljest avvärjt fara för vidare olägenhet.
I 19 kap. bestraffas för närvarande olika former av skadegörelse genom eld eller på annat sätt. De flesta av brotten i kapitlet, såsom mordbrand och åstadkommande av förödelse genom explosion av sprängämne, utmärkas av att handlingen genom skadegörelse eller på liknande sätt åstadkommer en yttre effekt men därjämte innebär en fara som sträcker sig utöver effekten. Kommittén har låtit sistnämnda förhållande bliva bestämmande vid utformningen av det nya 19 kap. och i detta såsom allmänfarliga brott – med uteslutande av vanlig skadegörelse – sammanfört bestämmelser om straffskydd mot framkallandet av fara för viktiga samhälleliga intressen. Liksom i gällande strafflag inledes kapitlet med mordbrandsbrottet. Mordbrand har därvid definierats såsom anläggande av brand som innebär fara för annan till liv eller lem eller för omfattande förstörelse av annans egendom. Att sålunda egendom av vad slag som helst gjorts till mordbrandsobjekt innebär en utvidgning av brottsområdet i förhållande till gällande lag. En inskränkning har däremot skett genom att ett anläggande av brand, som ej i det särskilda fallet inneburit fara, icke längre skall bestraffas som mordbrand. Vidare innehåller förslaget en straffbestämmelse mot ett såsom härverk betecknat brott, bestående i att någon åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara av samma slag som vid mordbrand. Härefter stadgas straff för sabotage, d. v. s. skadegörelse eller annan åtgärd – dock ej allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill – av sådan beskaffenhet att den allvarligt hindrar eller stör någon av vissa uppräknade viktiga samhällsfunktioner. Detta stadgande avser att ersätta lagen den 13 december 1940 om sabotage. Kapitlet innehåller även bestämmelser om allmänfarlig förgiftning, varmed förstås att någon förgiftar eller infekterar livsmedel, vatten eller annat eller eljest sprider gift eller dylikt eller överför eller sprider sjukdomssmitta och därigenom framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa. Stadgandena härom skola ersätta 14 kap. 19–20 a §§ men ha fått en betydligt allmännare utformning. Efter dessa stadganden har upptagits stadgande om straff för framkallande av fara för könssjukdom, vilket med endast
