Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/458

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

i tjänsten. Härutöver erfordras emellertid särskilda regler dels om skärpning av det allmänna straffet med hänsyn till ämbetsmannens ställning, dels ock om möjlighet att skilja ämbetsmannen från tjänsten. Denna metod har redan genom lagstiftningen om förmögenhetsbrott genomförts beträffande förskingring och trolöshet mot huvudman och föreslås nu bliva allmängiltig. Enligt förslaget skall sålunda en ämbetsman kunna skiljas från tjänsten för allmänt brott, ej blott om brottet blivit begånget i tjänsten utan även om han utom tjänsten begått brott varigenom han visat sig icke vara skickad att utöva befattningen. Bestämmelsen ersätter nu gällande regler i 25 kap. om mistning av tjänst som straff för där ifrågavarande brott och stadgandet i 2 kap. 18 § om mistning av tjänst såsom påföljd av brott. Under det att sistnämnda lagrum stadgar sådan påföljd allenast vid straffarbetsstraff, medger förslaget, att ämbetsmannen avsättes även vid fängelse- eller bötesstraff, förutsatt att han genom brottet visat sig vara ovärdig eller eljest uppenbarligen icke skickad att utöva ämbetet. Utöver nu återgivna regler erfordras bestämmelser om straff för ämbetsbrott, när gärningen icke är straffbelagd såsom allmänt brott. Förslaget upptager därför som motsvarighet till nuvarande 25 kap. 1–16 §§ straffbestämmelser mot tre typer av brott, nämligen tjänstemissbruk, tagande av muta och brott mot tystnadsplikt, vilka alla kunna medföra såväl avsättning som frihetsstraff, samt dessutom som motsvarighet till nuvarande 25 kap. 17 § en bestämmelse om tjänstefel. I nära anslutning till gällande lag skall tjänstefel, evad det sker med uppsåt eller av oaktsamhet, oförstånd eller oskicklighet, kunna medföra böter eller suspension eller, om felet är grovt, avsättning. För det fall att felet är ringa föreslår kommittén, att domstolen skall kunna förklara ämbetsmannens förfarande felaktigt men avstå från ådömandet av straff. Förslaget innehåller vidare den nyheten, att de för tjänstemissbruk, tagande av muta och brott mot tystnadsplikt stadgade bötes- och frihetsstraffen skola kunna ådömas även den som icke själv är underkastad ämbetsansvar men medverkat till brottet. Straffbestämmelsen för tjänstefel skall däremot endast gälla den som åsidosatt egen tjänsteplikt.

Kommittén har vidare i 25 kap. till reglering upptagit frågan om vilka personkategorier som skola vara underkastade ämbetsansvar och därmed enligt förslaget även åtnjuta ämbetsskydd efter 10 kap. I sådant hänseende föreslår kommittén, att ämbetsansvar – utom för domare, annan statens tjänsteman vilken endast medelst rannsakning och dom kan avsättas från sin syssla samt den som har sådan förtroendesyssla varifrån Konungen må entlediga honom – skall gälla även för den som eljest, för stat eller kommun, handhar förvaltningsuppgift eller förrättar tjänst eller tjänsteärende, varmed är förenad arbetsledning eller annan självständig verksamhet, eller ock är satt att biträda vid upprätthållande av allmän ordning eller säkerhet eller vid verktställighet av dom eller annat beslut av myndighet eller delgivning ävensom för den som vid statlig, kommunal eller "av Konungen godkänd eller särskilt tillåten inrättning förestår verksamhet för vård av dem, som äro berövade friheten, eller för allmän samfärdsel eller är satt att