Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/475

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ett fåtal stadganden, som likväl genom skilda straffskalor taga hänsyn till olika svåra brottsfall. Kommittén har därvid i stor utsträckning följt den i fråga om förmögenhetsbrotten inslagna vägen att upptaga olika straffskalor för medelsvåra, grova och ringa brottsfall. Att den använda metoden för domstolarna medför stora praktiska fördelar är självfallet, men även från en vidare kriminalpolitisk synvinkel måste det anses mycket värdefullt att strafflagen blir överskådlig, lättare tillgänglig och mera målmedvetet inriktad mot de karakteristiska former av kriminalitet som det gäller att bekämpa. Den vunna förenklingen har emellertid inbjudit till kritik från dem som känna en viss trygghet hos de nuvarande detaljerade föreskrifterna och befara att en väsentlig förenkling skall medföra att straffbestämmelserna bliva otydliga eller alltför omfattande. Med hänsyn till det betydelsefulla rättssäkerhetskrav som enligt vad jag antytt ligger bakom denna kritik har jag funnit det vara av den största vikt att noggrant pröva kommitténs förslag från denna utgångspunkt och upptagit de särskilda bestämmelserna till ingående övervägande.

Denna granskning har föranlett större ändringar av kommitténs förslag såvitt angår straffbestämmelserna i 8 kap. om brott mot rikets säkerhet. Detta kapitel, som i sak väsentligen bygger på gällande lag ehuru med en genomgripande formell omarbetning, har synts mig i flera fall kriminalisera handlingar vilka – även om de kunna vålla staten olägenheter särskilt under kritiska tider – icke böra straffbeläggas. Detta gäller kanske framför allt vissa av de handlingar vilka kommittén kriminaliserat som vårdslöshet med hemlig uppgift eller som olovlig underrättelseverksamhet. Jag har här sökt att med större skärpa avgränsa det straffbara området. Beträffande olovlig underrättelseverksamhet har jag övervägt att helt utesluta straffbestämmelsen härom. Med hänsyn till behovet att åtminstone i viss utsträckning kunna inskrida mot utländska spionericentraler här i riket, även om spioneriet är riktat mot främmande makt, har jag dock ej ansett mig böra gå så långt. Däremot vill jag föreslå att stadgandets tillämpningsområde begränsas mycket starkt, nämligen till sådant spionage mot främmande makt som avser hemliga uppgifter om militära förhållanden. Ytterligare begränsningar ha uppställts, vilka jag får tillfälle att redovisa i samband med behandlingen av de särskilda bestämmelserna i förslaget. Även kommitténs regler om krigsförräderi och det egentliga, mot vårt eget land riktade spioneriet har jag sökt förtydliga och avgränsa bättre. Slutligen vill jag i fråga om 8 kap. i förslaget nämna, att vid den verkställda omarbetningen det bl. a. av häradshövdingföreningen kritiserade rekvisitet för vissa brott, att en handling är oförenlig med rikets vänskapliga förhållande till främmande makt, fått utgå. Däremot har det icke varit möjligt att helt undvika sådana uttryck som "till men för rikets säkerhet" o. dyl. Där de förekomma, torde emellertid med hänsyn till de i övrigt uppställda rekvisiten någon tvekan om det straffbara området knappast kunna uppstå.

Den diskussion, till vilken kommitténs förslag beträffande ämbetsansvaret givit upphov, har föranlett mig att för närvarande avstå från att

5 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 80.