Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/478

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

och liknande synes mig icke gå väsentligt utöver vad som redan vunnit allmänt burskap genom nyssnämnda tankegång. Enligt min mening bör emellertid tillämpligheten av straffbuden även såvitt angår sådana rekvisit som att handlingen skall innebära viss fara kunna prövas med direkt tillämpning av det redan erkända begreppet eventuellt uppsåt. Man torde alltså böra pröva, huruvida en person, vilken känner till vissa omständigheter som göra att en åtgärd innebär fara i bevishänseende eller motsvarande men bestrider att han insett faran, kan antagas ha begått gärningen om han varit medveten om faran. Med denna uppfattning om innebörden av de stadganden som här äro i fråga torde någon ändring av lagtexten i de särskilda bestämmelserna ej erfordras.

I fråga om den lagtekniska utformningen av de lagrum som avse att straffbelägga uppsåtliga brott anser jag i likhet med kommittén, att man icke i allmänhet skall behöva utmärka, att ett straffbud förutsätter uppsåtligt handlande. I stället bör det särskilt angivas, när oaktsamhetsfall skola vara straffbara. Obestridligen är det ej helt lyckligt, att strafflagen någon tid kommer att förete olikheter i detta hänseende till följd av att reformeringen sker etappvis, men några praktiska olägenheter torde svårligen vara att befara. Emellertid har jag, alldeles oavsett förhållandena under en övergångstid, i ett par fall ansett tydligheten kräva att lagtexten ger en antydan om att subjektivt skall fordras uppsåt i visst hänseende, där kommittéförslaget endast angivit de objektiva omständigheterna. Ett sådant tillvägagångssätt kräver försiktighet för att ej motsättningsvis vålla missförstånd i andra fall men har även av kommittén tillämpats i vissa paragrafer. –

De straffskalor som kommittén föreslagit ha i allmänhet synts mig välbetänkta. Jag har förut nämnt, att kommittén ofta föreslagit en uppdelning i medelsvåra, grova och ringa fall. I fråga om ytterligare ett antal brott vill jag förorda, att särskilda straffskalor upptagas för ringa fall. Härav kommer bl. a. att följa, att av kommittén föreslagna bestämmelser om straffrihet med anledning av åtgärder, som avse att undanröja verkningarna av vissa brott, komma att få tillämpning i flera fall. Vidare blir preskriptionstiden kortare än eljest skulle varit förhållandet. Utöver vad som följer av dessa ändringar kommer jag att föreslå strafflindringar i vissa andra fall.

Jag vill i detta sammanhang även något beröra kommitténs brottsbeteckningar. Då en del av dessa har synts. mig mindre lämpliga, har jag sökt finna nya namn för vissa brott men i andra fall låtit straffbestämmelserna stå utan särskild brottsbeteckning. Visserligen är det av värde att kunna använda en lätt igenkännlig beteckning, men intresset härav har ej synts större än att det kan vika för svårigheten att finna någon lämplig sådan beteckning, såsom när det gäller mycket ovanliga brott eller smärre förseelser.

Såsom den förut lämnade redogörelsen givit vid handen har kommittén i samband med omarbetningen av strafflagens speciella del, i vad den rör brott mot staten eller allmänheten, funnit nödvändigt att även genomföra vissa reformer i strafflagens allmänna del. Den mest betydelsefulla nyhet som kommittén därvid framfört rör de s. k. delaktighetsreglerna. Kommittén