Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/483

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

suspension. Vidare har för suspension i den föreslagna lagtexten fastställts en latitud från och med en månad till och med ett år, vilket överensstämmer med utvecklingen i rättspraxis. Slutligen har i paragrafen föreslagits uttryckligt stadgande att suspension ej får verkställas medan den dömde undergår frihetsstraff.


Mot denna paragraf i förslaget har föreningen Sveriges häradshövdingar invänt, att det enligt föreningens mening starkt kunde ifrågasättas, huruvida ämbetsstraffen verkligen vore lämpade för valda förtroendemän eller för befattningshavare i kommunal och enskild tjänst. Föreningen har framhållit, att man med avseende å sådana personer ej alltid kunde räkna med att ett ådömt ämbetsstraff skulle bliva verkställt.

I vissa yttranden över paragrafen har vidare uppmärksamheten riktats på det missförhållandet, att personer, som dömts till avsättning från kommunala förtroendeuppdrag, omedelbart efter domen återvalts till sådana befattningar. Svea hovrätt har sålunda i anledning av dessa erfarenheter bestämt förordat, att i strafflagen infördes bestämmelser, som hindrade en till avsättning dömd ämbetsman eller likställd person att under viss ej alltför kort tid efter domen utöva allmän befattning. Liknande synpunkter ha anlagts av föreningen Sveriges häradshövdingar och landskommunernas förbund.

Länsstyrelsen i Uppsala län har motsatt sig, att suspensionsstraff skulle införas för kommunala förtroendemän. Länsstyrelsen uttalar, att eftersom en dom å suspension icke föranledde ny röstsammanräkning, den suspenderades plats komme att, om suppleant icke funnes, stå obesatt en tid, vilket skulle framstå som särskilt olämpligt i fall, då den suspenderade företrädde någon viss intressegrupp eller politisk riktning.

Justitiekanslersämbetet, socialstyrelsen, överståthällarämbetet, länsstyrelsen och landsfogden i Uppsala län, länsstyrelsen i Västmanlands län och tjänstemännens centralorganisation ha slutligen i nu förevarande sammanhang uttalat sig för att bestämmelser meddelades enligt vilka den som dömts till avsättning, i motsats till vad som för närvarande gällde, skulle kunna bevaras vid intjänade pensionsförmåner.


DepartementschefenI likhet med kommittén anser jag mig icke kunna förorda, att avsättning eller suspension skulle medföra obehörighet att under viss tid efter domen bekläda allmän befattning. Jag erinrar om att möjligheten att döma någon ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst nyligen avskaffats. Det anmärkta missförhållandet, att den som dömts till avsättning från kommunalt förtroendeuppdrag kan omedelbart återväljas till sådan befattning, kan otvivelaktigt verka stötande men övervägande skäl synas dock tala för att icke bryta mot den princip som genom nyssnämnda reform blivit knäsatt.

Det i yttrandena framförda kravet, att avsatta befattningshavare skulle kunna bevaras vid intjänade pensionsförmåner, synes mig välgrundat. Denna fråga, som bör lösas genom en ändring av pensionsbestämmelserna, kan emellertid ej upptagas i nu förevarande sammanhang.