Egendomen i fråga bör kunna förklaras förverkad även om den övergått till tredje man. Den som var i god tro när han förvärvade egendomen synes emellertid böra vara skyddad. Jämväl särskild rättighet som någon förvärvat i god tro bör respekteras. Härvid kunna dock ej andra rättigheter komma i betraktande än sådana som enligt rådande uppfattning hänföras till sakrätter. Frågan i vad mån förverkande kan avse egendom, som trätt i den ursprungliga egendomens ställe, torde böra bedömas enligt de allmänna rättsgrundsatser som äro att tillämpa när egendom, som någon mottagit för annans räkning, förvandlats.
Vad kommittén föreslagit om förverkande av vinning "genom brott i andra fall än nu berörts synes välmotiverat. I lagtexten torde emellertid böra uttryckligen angivas att i hithörande fall skall ske en skälighetsprövning med hänsyn till omständigheterna. Denna prövning bör avse dels huruvida förverkande överhuvud bör inträda dels ock huruvida förverkandeförklaring bör avse hela vinningen av brottet eller endast en del därav.
Paragrafens avfattning har jämkats i överensstämmelse med vad nu anförts.
I kommitténs förslag ha under 18 § upptagits bestämmelser om förverkande av hjälpmedel vid brott och viss därmed jämställd egendom. I sådant hänseende har till en början föreslagits ett huvudstadgande av innehåll, att vad som använts såsom hjälpmedel vid gärning som i strafflagen är belagd med straff eller frambragts genom sådan gärning finge, om det vore påkallat till förebyggande av brott eller eljest av särskilda skäl, förklaras förverkat till kronan, såvitt den som var ägare till föremålet eller var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill; detsamma har föreslagits skola gälla beträffande hjälpmedel, varmed någon tagit befattning som innebär i strafflagen kriminaliserad förberedelse till brott. Härtill ha anslutits föreskrifter dels att, om föremålet överlåtits, det må förklaras förverkat endast där det förvärvats av någon som insåg eller hade skälig anledning antaga att omständigheterna voro sådana som nu sagts, dels ock att förverkandeförklaring må ske med förbehåll för särskild rätt till föremålet och i stället för föremålet må avse dess värde. Vidare har i ett andra stycke av paragrafen upptagits ett stadgande att – ändå att fall varom i första stycket sägs icke är för handen – dyrk, falskt mynt eller annat föremål, som på grund av sin beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, må förklaras förverkat. Slutligen har i ett tredje stycke inrymts en bestämmelse, att domstolen i stället för förverkande äger föreskriva åtgärd till förebyggande av missbruk. I strafflagen ha hittills icke funnits några allmänna regler om förverkande av hjälpmedel vid brott. Vissa speciella stadganden om en sådan eller liknande påföljd ha emellertid av ålder funnits i 12: 20 samt 15: 1 och 4. I 12: 20 stadgas, att med förfalskningsverktyg och med vad genom förfalskning tillkommit skall så förfaras att missbruk därav ej kan ske. Enligt 15: 1
