Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/489

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Departementschefen.I likhet med hovrätten över Skåne och Blekinge, föreningen Sveriges häradshövdingar och Sveriges advokatsamfund finner jag den av kommittén föreslagna lagtexten i paragrafens första stycke giva möjlighet till alltför vidsträckt tillämpning, då enligt vad där sägs en förverkandeförklaring skall kunna grundas på brottslighet icke endast hos föremålets ägare utan även hos "den som var i hans ställe". Sistnämnda uttryck har därför ersatts med "någon "som han satt i sitt ställe". Enligt den ändrade lydelsen förutsättes, att det är ägaren som själv satt annan i sitt ställe. Härigenom har från stadgandets tillämplighetsområde uteslutits exempelvis det fallet att en förmyndare begår brott med användande av något myndlingen tillhörigt föremål som hjälpmedel. Icke heller om en avbetalningsköpare torde kunna sägas, att säljaren satt honom i sitt ställe. Avbetalningsköparen har ju förvärvat en självständig rätt och han varken företräder säljaren eller innehar eljest avbetalningsgodset på sådant sätt att han i förevarande sammanhang bör anses vara av säljaren satt i dennes ställe. Köparen bör sålunda icke genom att låta det på avbetalning köpta föremålet komma till brottslig användning kunna föranleda förverkande av större rätt till detsamma än han själv förvärvat genom avbetalningskontraktet. Att någon för skens skull skrivits som föremålets ägare bör naturligtvis icke hindra förverkande. Under bestämmelsen böra också kunna hänföras sådana fall som att en hustru låter sin man förfoga över en henne tillhörig bil liksom att den som utsetts till verkställande direktör i ett bolag begagnar bolaget tillhörig egendom. Även inom det sålunda kvarvarande området för stadgandets tillämplighet kan emellertid dess användning tänkas medföra alltför hårda konsekvenser. Det har därför befunnits lämpligt att i lagtexten utsäga, att påföljden ej skall få inträda, där det vore uppenbart obilligt. Vidare har genom tillägg av orden "helt eller delvis" uttryckligen angivits, att en förverkandeförklaring skall kunna begränsas till en viss kvantitativt bestämd del av egendomen. Vidare bör, såsom kommittén föreslagit, förverkande kunna ske med förbehåll om den rätt annan person än den brottslige har till egendomen. Något uttryckligt stadgande härom synes ej erforderligt. Att exempelvis en avbetalningssäljares rätt till gods, som sålts med äganderättsförbehåll, icke kan bliva förverkad genom köparens brottsliga förfarande med godset torde utan vidare framgå av de stadgade allmänna förutsättningarna för förverkande. V

För det fall att egendomen överlåtits har kommittén upptagit en bestämmelse till skydd för godtrosförvärvare och har härvid även givit en definition av begreppet god tro. Då emellertid en sådan definition icke synes böra meddelas för det speciella fall som nu är i fråga, har den av kommittén föreslagna skyddsregeln omformulerats till att helt allmänt gälla den som i god tro förvärvat viss egendom eller särskild rätt därtill. Liksom vid 16 § avses med särskild rätt till egendomen allenast sådan rätt som betraktas såsom sakrätt.

För den händelse att egendomen skaffats ur vägen, innan den hunnit beslagtagas, har kommittén förutsatt att skyldighet att utgiva dess värde skulle kunna åläggas envar som haft sådan befattning med egendomen, att han