där frågan kunde uppkomma. Även föreningen Sveriges stadsdomare och rådhusrätten i Göteborg ha givit uttryck åt betänksamhet inför den utsträckning, i vilken förberedelsehandlingar straffbelagts i förslaget. Göta hovrätt har däremot ansett, att vad förslaget innehölle härom vore ägnat att fylla framträdande luckor i det nuvarande straffsystemet.
I fråga om vad som inrymts i den förra av de två grupper förberedelsehandlingar som straffbelagts i förslaget ha i ett flertal yttranden gjorts erinringar mot att enligt kommitténs motiv ett blott förvarande av hjälpmedel till brott icke skulle medföra ansvar, vilket innebure en begränsning av straffbarheten i jämförelse med vad som stadgades i 12: 19, 19: 21 och 20: 11 i nu gällande strafflag. Justitiekanslersämbetet har sålunda ifrågasatt, huruvida straffbarheten borde begränsas på detta sätt. Begränsningen hade motiverats med att det för straffbeläggande av förberedelse borde förutsättas en åtgärd som i samma grad som de i den föreslagna lagtexten angivna innefattade fara för tillkomsten av ett brott, men ämbetet hölle dock för sin del före att även den som blott förvarade exempelvis ett sprängämne med uppsåt att han själv eller annan skulle begå en våldsgärning vore straffvärd. Svea hovrätt har som sin mening uttalat, att omständigheterna kunde vara sådana, att en persons blotta förvarande av sprängämne, dyrk eller annat sådant hjälpmedel i samma grad som de i den föreslagna lagtexten angivna förfarandena innefattade sådan fara för tillkomsten av brott, att ett straffingripande kunde anses påkallat. Hovrätten över Skåne och Blekinge har likaledes motsatt sig, att innehav av brottsverktyg utan insikt vid"mottagandet om avsedd brottslig användning därav skulle lämna;s straffritt. Hovrätten har hänvisat till att under oroliga tider blotta "innehavet i brottsligt syfte av vapen och sprängämnen torde innebära betydande fara för tillkomsten av brott. I synnerhet om dessa hjälpmedel skolat användas för det i 9: 6 i förslaget omförmälda ändamålet att föröva brott mot allmän säkerhet och ordning ansåge hovrätten den som förvarade dem väl förtjäna straff, även om han först efter mottagandet kommit till insikt om den avsedda brottsliga användningen. Visserligen skulle han i sådant fall vanligen vara förfallen till ansvar efter 11: 5 i förslaget för underlåtenhet att avslöja brott, men hans egen brottslighet vore likväl av mera kvalificerat slag än i nämnda paragraf avsåges. En tillämpning av 11: 5 i detta fall framstode därför som en nödfallsutväg. T. f. förste stadsfiskalen i Stockholm har med instämmande av kriminalpolisintendenten i Stockholm avstyrkt förslaget i den mån därigenom sådana förberedelsehandlingar som enligt gällande lag vore belagda med straff lämnades straffria. Särskilt 20: 11 i den lydelse detta stadgande erhållit genom den nya lagstiftningen om förmögenhetsbrott finge anses vara till god hjälp i kampen mot vissa grovt asociala element. Sålunda vore det för närvarande möjligt att med stöd av detta lagrum ingripa exempelvis mot en "dynamitard", som med skäl misstänktes för att ha tagit del i en inbrottsstöld och som väl icke kunde överbevisas härom men som befunnes inneha dynamit eller annat till inbrott lämpligt sprängämne. Någon verkligt bärande motivering för sin ändrade ståndpunkt i denna del syntes kommittén icke ha förebragt.
