hänseende också kommittén uttalat att, om flera medverkat, tillbakaträdande som avses i 2 § andra stycket andra punkten i förslaget ej skall medföra straffrihet för annan än den som själv frivilligt förebyggt den brottsliga användningen av hjälpmedlet. I anslutning till det nu sagda må emellertid framhållas att, om vid försök eller förberedelse en av flera medverkande föranlett att brottet ej fullbordats, i regel jämväl annan som därefter frivilligt avstått från utförande av brottet eller medverkan därtill måste anses ha tillbakaträtt. I nu ifrågavarande situationer finnes nämligen oftast icke utrymme för någon annan form av tillbakaträdande än ett sådant frivilligt avstående från fortsatt arbete på brottsplanens förverkligande. Om försök eller förberedelse efter någon tid uppdagas, oaktat någon medverkande avbrutit handlingsförloppet, finnas sålunda sällan skäl att ställa till ansvar övriga medverkande som efter detta misslyckande funnit sig däri.
Det lärer vara självfallet, att om någon som tillbakaträtt från försök till viss gärning vidtagit förberedelsehandling som är ägnad att gagna ytterligare försök till enahanda eller annat brott, tillbakaträdandet från förstnämnda försök ej kan grunda straffrihet i fråga om förberedelsehandlingen.
Dessa paragrafer motsvara 3 och 4 §§ i kommittéförslaget, vilka handla om fleras medverkan till brott.
I första stycket av 3 § har kommittén upptagit ett stadgande, att om flera medverkat till gärning som är i lag belagd med straff, vad som stadgas om straff skall äga tillämpning ej blott å den som utfört gärningen utan jämväl å annan som främjat denna med råd eller dåd. "Härtill har anslutits en föreskrift att den som ej är att anse såsom gärningsman skall dömas, om han förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och eljest för medhjälp därtill. Den huvudsakliga innebörden härav är, att frågan om ansvar för olika medverkande icke, såsom nu anses vara fallet, blir beroende av om gärningsmannen är straffrättsligt ansvarig eller ej. I ett andra stycke av paragrafen ha i förslaget upptagits stadganden dels om att envar medverkande skall bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last, och dels om att straff som är stadgat för gärning av syssloman, gäldenär eller annan i särskild ställning även skall drabba den som jämte honom medverkat till gärningen. Slutligen har i ett tredje stycke av paragrafen föreslagits en bestämmelse om att vad i paragrafen sägs ej skall gälla, där annat följer av vad för särskilda fall är stadgat.
Kommittén har vidare som 4 § upptagit en bestämmelse, att om någon medverkat i väsentligt mindre mån än annan, förmåtts att medverka genom tvång, svek eller missbruk av hans ungdom, oförstånd eller beroende ställning eller frivilligt gjort vad i hans förmåga stått för att hindra gärningens fullbordan eller verkningar, hans straff skall kunna nedsättas under vad eljest bort följa å gärningen, och att i ringa fall ej skall dömas till straff. Vidare har här tillagts en föreskrift om att detsamma skall gälla, då fråga
