Justitiekanslersämbetet har i anledning härav framhållit, hurusom även i sådana fall av ringa medverkan då enligt 3: 4 i kommittéförslaget ej skall dömas till straff, full skadeståndsskyldighet skulle inträda. Det kunde emellertid enligt ämbetets mening ifrågasättas, huruvida icke i hithörande fall skadeståndsskyldighet borde inträda endast i den utsträckning som svarade mot vederbörandes medverkan. Även Stockholms rådhusrätt har uttalat, att det måhända finge anses obilligt att en medverkande av nu ifrågavarande typ skulle solidariskt med övriga medverkande svara för skadestånd. Rådhusrätten i Malmö har uttalat sig för att i lagen öppnades möjlighet att helt eller delvis befria en medhjälpare till brott från skadestånd, när särskilda skäl därtill förelåge med hänsyn till det uppsåt eller den oaktsamhet, som läge honom till last.
Departementschefen.I och för sig finner jag starka sakskäl tala för den i flera yttranden
framförda tanken att för den, vars medverkan till ett brott varit ringa,
skadeståndsskyldigheten borde kunna jämkas efter omständigheterna. Det synes
dock alltför vanskligt att i förevarande sammanhang inlåta sig på en sådan
ändring, som kan ha vittgående konsekvenser.
(7 KAP.)
Enligt förslaget skall 7 kap., som handlar om religionsbrott, upphävas. Dess motsvarighet i förslaget är stadgandet om brott mot trosfrid i 11: 7, vid vilket jag återkommer till frågan.
I denna paragraf i kommittéförslaget upptagas stadganden om straff för högförräderi. Kommittén har i paragrafens första stycke beskrivit brottet sålunda, att någon, med uppsåt att riket eller del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande. Straffet har föreslagits skola vara straffarbete på livstid eller, om faran var ringa, straffarbete från och med fyra till och med tio år. I andra stycket av paragrafen har kommittén upptagit ett stadgande av innehåll, att där någon, med uppsåt att åtgärd av Konungen eller beslut av riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, företager handling, som innebär fara därför, han likaledes skall straffas för högförräderi som i första stycket sägs.
Stadgandet ersätter nuvarande 8: 1 och delvis nuvarande 8: 2. I
