förhållande till gällande lag innebär kommittéförslaget bl. a., att högförräderibrottet begränsats till att omfatta angrepp mot statens yttre säkerhet genom att vissa i nuvarande 8: 2 upptagna gärningar hänförts till 9 kap. Vid beskrivningen av det brottsliga uppsåtet har utelämnats det i gällande lag medtagna fallet, att uppsåtet går ut på att förena riket med annan makt. Kommittén har härom uttalat, att detta uttryck förde tanken på en union eller dylik formlig förening av rättslig karaktär mellan jämställda stater, men att meningen med straffbudet vore att hindra icke en frivillig förening mellan Sverige och ett eller flera andra främmande länder utan att Sverige komme i beroende av överlägsen främmande makt. Även protektoratsförhållanden och dylikt eller ett rent faktiskt beroende, t. ex. genom en fredlig penetration, borde inbegripas, och straff borde härvid drabba även en åtgärd som hänförde sig till allenast en del av riket. Vidare har det i den gällande lagtexten använda uttrycket "med hjälp av främmande makt" av kommittén utbytts mot orden "med utländskt bistånd". Mot förstnämnda uttryck har kommittén invänt, att det syntes förutsätta bevisning om att en främmande statsmakt varit eller tänktes skola bliva engagerad i företaget. Ofta torde emellertid förekonnna, att en främmande stat vid sådan verksamhet, varom vore fråga, icke framträdde utan dolde sig bakom något parti eller annan åtminstone till skenet fristående organisation eller bakom enskilda personer. Dessa fall vore icke mindre straffvärda. Förslaget inbegrepe därför allt utländskt bistånd. I fråga om såvitt första som andra stycket i förslaget har kommittén, med frångående av den metod som tillämpats i 8: 1 och 2 med avseende å försök och delaktighet, följt det eljest vanliga tillvägagångssättet att i dessa hänseenden återfalla på de allmänna reglerna i 3 kap. Härvid har kommittén funnit det angeläget att fullbordat brott kommer att föreligga på ett jämförelsevis tidigt stadium och föreslagit, att fullbordat brott skall föreligga när sådan gärning företagits som innebär fara för det förut angivna uppsåtets förverkligande.
Mot första stycket; av 8: l i kommittéförslaget ha föreningen Sveriges
stadsdomare och rådhusrätten i Göteborg erinrat, att orden "eller eljest lagstridiga
medel" häntydde på att handlingar av här ifrågavarande slag kunde
företagas med icke lagstridiga medel och att den föreslagna formuleringen
därför gåve anledning till tveksamhet. Beträffande andra stycket har Göta
hovrätt framhållit, att med uttrycket. "åtgärd av konungen" enligt kommitténs
motiv åsyftades endast åtgärd av konungen i hans egenskap av
statsöverhuvud men att, när kommittén i 9 kap. föreslagit, bestämmelser om vissa
förgripelser mot Konungen, därvid avsåges gärningar som riktade sig mot
Konungens person. Det kunde med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida
icke i nu förevarande paragraf ordet "Konungen" till undvikande av
missförstånd borde ersättas med något annat uttryck, t. ex, "högsta
regeringsmakten". Detta uttryck skulle väl korrespondera med det av kommittén i
fortsättningen använda uttrycket "högsta domarmakten" och skulle även
bättre utmärka, att jämväl åtgärd av en tillförordnad regent eller regering här
vore åsyftad.
