betydelse för krigföringen eller fördärvar eller till fienden förråder något sådant eller lämnar falska upplysningar till krigsmakten eller förleder krigsfolk till trolöshet, modlöshet eller uppror eller åt fienden anskaffar krigsfolk eller understöd med penningar eller förnödenheter eller gör annat sådant förräderi. Härefter stadgas, att vad förut sagts skall äga motsvarande tillämpning, om gärningen riktar sig mot en med riket i krig förbunden stats krigsmakt.
Kommittén har till en början i fråga om den tid, under vilken krigsförräderi kan komma i fråga, ur den nu förevarande paragrafen borttagit bestämningen "då krig hotar riket" och låtit denna ersättas med den nyss antydda föreskriften i 16 § i förslaget. Anledningen härtill har kommittén angivit vara, att den gällande lagens bestämning av den kritiska perioden torde förutsätta ett alltför akut stadium av krigsfara, och att ofta icke någon utanför de högsta centrala myndigheterna och alltså icke heller domstolarna vore i stånd att avgöra, huruvida krig hotade riket vid en viss tidpunkt, varjämte en bevisföring härom inför domstol ofta måste möta allvarliga betänkligheter av utrikespolitisk art. Kommittén funne därför riktigare att prövningen förbehölles Kungl. Maj:t enligt i lagen meddelade allmänna direktiv. Kommittén har vidare frångått den sammanfattande bestämningen, att gärningen skall vara sådan, att krigsmaktens ställning därigenom kan försämras. Denna bestämning har kommittén ansett å ena sidan vara alltför vid, i det att även en avlägsen risk för försämring vore tillräcklig, och å andra sidan alltför snäv, enär ordalagen endast hänförde sig till krigsmaktens operativa läge. Kommittén har funnit, att en mera sakenlig bestämning kunde uppnås, om beträffande de särskilda gärningsformerna angåves, att gärningen skulle avse något som hade avsevärd betydelse för rikets försvar eller att gärningen skulle ske till men för riket eller till förfång för rikets försvar. Det i den nuvarande lagtexten flerstädes förekommande uttrycket "fienden" har vidare av kommittén ersatts med "främmande makt", vilket skett för att undvika svårigheter vid paragrafens tillämpning å gärning som förövas då riket icke är i krig. Av enahanda skäl har enligt kommittéförslaget ur bestämmelsen om likställighet mellan rikets och en förbunden makts krigsmakt utgått den nuvarande förutsättningen, att den andra staten skall vara med riket "i krig" förbunden. Bestämmelsen hänför sig i kommittéförslaget blott till en av de i paragrafen nämnda gärningsformerna. De övriga gärningsformerna ha emellertid utformats på sådant sätt, att en gärning kan falla därunder även om den närmast skulle angå en förbunden makt och endast medelbart medföra risk för Sverige. Främst bland de särskilda gärningsformerna har kommittén funnit böra nämnas att någon till främmande makt förråder något som har betydelse för krigföringen. Därvid har kommittén ansett det vara överflödigt att såsom i den nuvarande lagtexten angiva föremålet för förräderiet genom en exemplifierande uppräkning, upptagande krigsfolk, förnödenheter, fästning, fabrik, väg, bro och fartyg. Det i gällande lag uppställda kravet, att föremålet för brottet skall vara av betydelse för krigföringen, har kommittén funnit böra skärpas till att betydelsen skall vara
