kommittén ifrågasatt. Vid den begränsning som jag fördenskull vill förorda torde straff lämpligen kunna stadgas för två grupper av handlingar. Den ena gruppen avser – i huvudsaklig anslutning till gällande lag – att någon förleder krigsfolk, som hör till rikets eller därmed förbunden stats krigsmakt, till modlöshet eller myteri. Ordet "myteri" torde i överensstämmelse med kommitténs terminologi i dess betänkande med förslag till ändringar av strafflagen för krigsmakten, 62 §, (SOU 1945: 28) kunna ersätta "uppror" i gällande lag. Att använda uttrycket upplopp i fråga om krigsmän synes icke lämpligt. Även den nu nämnda gruppen torde böra upptagas bland de handlingar som rikta sig mot rikets eller med riket förbunden stats krigsmakt. Den andra gruppen av handlingar som jag nyss åsyftade torde böra omfatta de fall då någon genom osann framställning sprider sådan misströstan bland allmänheten att försvaret kan avsevärt försvåras. Jag återkommer till denna form av krigsförräderi i det följande.
Härnäst synas böra upptagas vissa handlingar som rikta sig mot materiella ting med direkt eller indirekt betydelse för försvaret. Dessa fall ha av kommittén beaktats genom den förut berörda bestämmelsen om straff för den som till främmande makt förråder eller fördärvar eller hindrar eller försvårar användandet av något som har avsevärd betydelse för krigföringen. I nära anslutning till gällande lag har i departementsförslaget upptagits en exemplifiering av. olika anläggningar som här komma i fråga. Enligt bestämmelsen skall såsom krigsförräderi bestraffas, att någon fördärvar eller förråder försvarsverk, fabrik, bro, fartyg eller annat som har avsevärd betydelse för försvaret. Av skäl som jag förut anfört har jag icke ansett det böra krävas att förrådande äger rum "till främmande makt". Då sabotage enligt 19 kap. i kommittéförslaget är en särskild brottsbeteckning, men därmed åsyftade handlingar i förevarande sammanhang äro endast medel för begående av ett annat med särskilt namn betecknat brott, har jag vidare ansett det mindre lämpligt att här särskilt nämna denna gärningsform. I stället för ordet krigföringen, varåt möjligen kan givas en alltför snäv tolkning, har jag valt att använda ordet försvaret. Vad från försvarsstabens sida anförts synes mig icke böra föranleda att minska kravet på att objektet för gärningen skall vara av avsevärd betydelse för försvaret. Det är emellertid att märka, att även enstaka föremål kunna vara av sådan vikt som här avses. Varje särskilt flygplan har t. ex. otvivelaktigt avsevärd betydelse för försvaret. Var kugge i krigsmaktens maskineri måste ju fungera för att det hela skall fylla sin uppgift och endast helt underordnade detaljer kunna anses uteslutna genom nämnda rekvisit. I fråga om anläggningar eller anordningar som ej tillhöra krigsmakten kan rekvisitet tänkas få större praktisk betydelse och från lagrummets tillämpning utesluta sådana fall, då skadegörelsen endast indirekt och i oväsentlig mån påverkar försvaret.
Såsom förut nämnts har jag funnit lämpligt att såsom krigsförräderi upptaga, att någon genom osann framställning sprider sådan misströstan bland allmänheten att försvaret kan avsevärt försvåras. Jag tror visserligen, att
