Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/523

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
113
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ryktesspridning under krig bäst motarbetas genom upplysningsverksamhet, och detta medel bör självfallet i första rummet anlitas. Emellertid kan det icke bestridas, att osanna rykten kunna vålla mycket allvarlig skada, t. ex. uppgift att försvaret brutit samman eller att regeringen flytt eller tillfångatagits o. dyl. Med hänsyn härtill har jag funnit det nödvändigt att upptaga ett stadgande häremot. Man kan möjligen mot begränsningen av stadgandet till osanna uppgifter invända, att även sanna uppgifter som utsläppas vid en olämplig tidpunkt kunna få mycket olyckliga verkningar. Att bestraffa spridandet av sanna uppgifter som krigsförräderi synes mig dock icke kunna komma i fråga. Däremot kan avslöjandet av. förhållanden som angår försvaret o. dyl. bliva att bedöma som spioneri enligt 6 eller 7 § i förslaget.

I gällande lag upptages i krigsförräderiparagrafen till sist även, att någon vid krig eller då krig hotar riket begår gärning varigenom krigsmaktens ställning försämras i ty att han gör "annat sådant förräderi". I kommitténs förslag angives – efter beskrivningen av förut omnämnda handlingar – att någon begår "annan dylik gärning". Mot detta uttryck, som snarast ger mindre ledning än gällande lag, ha invändningar framställts i yttrandena. Det har såsom förut antytts tyvärr icke synts mig möjligt att kunna helt undvika ett sådant mera allmänt beskrivet alternativ som nu nämnts. Jag har emellertid sökt att närmare karakterisera de handlingar som här äro i fråga, därvid de beskrivits som "annan dylik förrädisk gärning som är till avsevärt men för försvaret". Genom ordet "dylik" angives, att handlingen skall vara att jämställa med dem som förut nämnts i departementsförslaget. Orden "förrädisk gärning" avse att – i analogi med uttrycket förräderi i gällande lag – ytterligare utmärka att handlingen skall framstå som ett svikande av vad som i allmänhet uppfattas såsom en självklar plikt mot riket under rådande förhållanden. Slutligen har genom tillägget, att gärningen skall vara till avsevärt men för försvaret, tydligare än i kommittéförslaget utmärkts att effekten av gärningen även i fall som här avses skall hänföra sig till försvaret.

Enligt kommittéförslaget skall, som nämnts, såsom krigsförräderi kunna bestraffas att någon försvårar användningen av något som är av avsevärd betydelse för krigföringen. Justitiekanslersämbetet har vänt sig mot att till följd härav enligt kommitténs motiv (s. 369) blockad, strejk eller lockout skulle kunna bestraffas som krigsförräderi. Ehuru bestämmelsen har sin motsvarighet i gällande lag, synes invändningen böra föranleda att nämnda alternativ icke särskilt nämnes i lagrummet. Det kan tänkas att en sådan åtgärd som justitiekanslersämbetet nämnt kan vara att såsom förrädisk gärning motlandet jämställa med övriga såsom krigsförräderi betecknade handlingar, såsom om blockad anordnas med uppsåt att försena färdigställandet av en viktig försvarsanläggning. Härvid är emellertid den största återhållsamhet på sin plats, ej blott med hänsyn till de stötande resultat som eljest skulle uppkomma utan även därför att andra medel, såsom anlitande av

lagstiftning om tjänsteplikt o. dyl., böra anlitas för att bemästra sådana

8 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 80.