densamma som ett typiskt exempel på tänjbara brottsbeskrivningar av det slag, varemot föreningen funnit anledning rikta kritik. Enligt föreningens mening vore det klart, att ifrågavarande stadgande måste giva tillfälle till olika tolkningar, därav föranledd rättsosäkerhet och i oroliga tider godtycke. Då vidare för straffbarhet eventuellt uppsåt vore tillfyllest i vad anginge frågan huruvida fara för men vore för handen, skulle det ofta kunna inträffa, att vad som egentligen vore en oaktsamhet i fråga om effekten komme att vid det efterföljande sakkunniga bedömandet anses som sådant eventuellt uppsåt, som vore tillräckligt för straffbarhet. Till den del stadgandet avsåge gärningar, som icke direkt riktade sig mot riket eller dess säkerhet utan hade enskild skada till resultat, syntes slutligen dess rätta plats vara icke i 8 kap. utan i kapitlet om ämbetsbrott. I varje fall kunde det knappast anses erforderligt att inrymma sådana gärningar under en straffsats, som upptoge straffarbete på livstid såsom normalstraff och straffarbete i två år som minimistraff.
I anledning av den utav kommittén föreslagna brottsbeteckningen trolös diplomati har justitiekanslersämbetet anmärkt, att nu förevarande brott vore så sällsynt, att något behov av särskild rubricering därav knappast förelåge. Den föreslagna benämningen syntes å andra sidan väl vald. Göta hovrätt har däremot invänt, att ordet diplomati här fattades i en mer inskränkt bemärkelse än i de sammanhang, där ordet eljest användes, t. ex. i uttrycket "hemlig diplomati". Ordet förde närmast tanken på en verksamhet av ej alltför tillfällig natur, medan det i den förevarande paragrafen åsyftade även enskilda handlingar. Hovrätten föresloge därför, att någon annan brottsbeteckning valdes, exempelvis "trolöshet i förhandling med främmande makt"
Departementschefen.Enligt 8: 17 gällande lag, som motsvarar förevarande paragraf i
kommittéförslaget, angives som subjekt för brottet den som fått i uppdrag att för riket
med främmande makt något avhandla eller sluta eller att eljest bevaka
rikets rätt hos främmande makt. Under motivering, att straff för trolös
diplomati borde kunna drabba även s. k. observatörer och den som i mera
underordnad ställning men dock på eget ansvar deltoge i en diplomatisk missions
verksamhet eller i internationella "förhandlingar samt att det borde räcka
med en förbindelse med vem som helst som företrädde en främmande makts
intresse, har kommittén föreslagit att under stadgandet hänföres envar som
fått att för riket förhandla med främmande makt eller eljest bevaka rikets
angelägenheter hos någon som företräder främmande makts intresse.
Liksom i kommittéförslaget torde den brottsliga handlingen böra beskrivas såsom missbruk av behörighet att företräda riket eller eljest av förtroendeställning. Enligt min mening uteslutas härigenom gärningar som begås av sådana personer i mera underordnad ställning som icke utrustats vare sig med behörighet att företräda riket eller med någon större handlingsfrihet i övrigt. För straffbarhet förutsättes enligt kommittéförslaget vidare att den handlande orsakat avsevärt men, under det att enligt gällande lag kräves
