utan även för tryggandet av lagbudets förankring i det allmänna rättsmedvetandet, om däri närmare angåves arten av den underrättelseverksamhet, som skulle kunna beivras. Länsstyrelsen i Kronobergs län har i betraktande av den kritik som riktats mot de nuvarande bestämmelserna om olovlig underrättelseverksamhet funnit det vara ägnat att förvåna, att kommittén föreslagit skärpning av dessa. Länsstyrelsen har därvid först vänt sig mot att kommittén föreslagit borttagandet av det villkor för underrättelseverksamhetens straffbarhet, som för närvarande ligger däri att verksamheten skall vara av hemlig natur. Av kommitténs motiv framginge, att innebörden av denna ändring vore, att även insamlandet av allmänt kända uppgifter under vissa omständigheter skulle kunna straffas, samt att sådana fall, då uppgifter förmedlades offentligt, icke skulle vara uteslutna från straffbarhet. En sådan utsträckning av det straffbara området ansåge länsstyrelsen varken lämplig eller av behovet påkallad. Länsstyrelsen funne vidare, att kommitténs förslag att begränsa det straffbara området genom uppställandet av kravet på verksamhetens oförenlighet med rikets vänskapliga förhållande till främmande makt skulle bereda ännu en möjlighet för godtycklig tolkning och medföra fara för att främmande makt skulle försöka utöva otillbörligt inflytande på bedömningen. Som ytterligare en skärpning i förhållande till gällande rätt ville länsstyrelsen framhålla, att det nuvarande kravet att verksamheten skulle bedrivas för främmande makts räkning utbytts mot en fordran på uppsåt att gå främmande makt tillhanda, vilket innebure att även indirekt eller eventuellt uppsåt vore tillräckligt för straffbarhet. Överhuvudtaget syntes stadgandet i kommitténs förslag vara strängare men samtidigt mera konturlöst än det nu gällande. Att utforma ett lagrum så, att det medgåve varierande tolkning vid skilda tidpunkter, syntes icke vara lämpligt. Beaktas borde, att rättskänslan och respekten för lagarna försvagades, om hårda och framför allt vid skilda tidpunkter olika straff ådömdes för förseelser som av den allmänna meningen icke ansåges som särskilt allvarliga. Länsstyrelsen kunde följaktligen icke tillstyrka, att nu förevarande paragraf erhölle den av kommittén föreslagna utformningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har, i anslutning till sina förut återgivna synpunkter på 8 kap. i dess helhet, uttalat att i varje fall bl. a. bestämmelserna i 8: 9 borde tagas under förnyat övervägande. Länsstyrelsen har vidare yttrat, att den erfarenhet som förelåge av lagstiftningen om olovlig underrättelseverksamhet avgjort talade mot kommitténs förslag. Det borde i stället allvarligt övervägas, huruvida underrättelseverksamhet som här avsåges överhuvud skulle vid en revision av 8 kap. bibehållas bland där upptagna brottskategorier. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit, att beträffande nu förevarande paragraf kommitténs förslag alltför mycket påverkats av vissa förhållanden under kriget. Samma länsstyrelse har vidare uttalat, att kommitténs motivering till förslaget i denna del bekräftade det intryck, som själva lagtexten gåve av att här vore fråga om ett brottsbegrepp, som saknade på objektiva grunder bestämda gränser. Det syntes länsstyrelsen betänkligt att i strafflagen för framtiden införa bestämmelser av dylik oklar beskaffenhet. Just genom sin vaga
