Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/544

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
134
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

På nu anförda grunder föreslår jag, att straffbudet begränsas till att avse den som, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, efter åtagande eller mot ersättning bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter som röra annan främmande makts militära förhållanden och äro av hemlig natur. Med hänsyn till den starka inskränkningen av det straffbara området föreslås som brottsbeteckning icke olovlig underrättelseverksamhet utan militärt spionage mot främmande makt.

Även för ett straffbud med sålunda begränsad räckvidd bör en åtalsprövning bibehållas. Jag återkommer härtill vid 15 §.


10 §.

I nu förevarande paragraf har kommittén föreslagit ett stadgande om straff för den som utsätter rikets vänskapliga förhållande till främmande makt för fara genom att överträda bestämmelse som tjänar till skydd därför eller genom offentlig smädelse mot främmande makt eller dess regering eller offentligt skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken eller genom annan gärning, som enligt svensk lag eller författning är straffbar. Som förutsättning för straffbarhet har vidare angivits, att gärningsmannen bort inse faran. Brottet har åsatts beteckningen "brott mot det vänskapliga förhållandet till främmande makt" och straffet har föreslagits skola vara fängelse eller straffarbete i högst fyra år eller, Om brottet är ringa, böter.

Vad sålunda föreslagits överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligt nuvarande 8: 4. Dock är att märka, att uttrycket "annan gärning, som enligt svensk lag eller författning är straffbar" i gällande lag är försett med tillägget "eller skulle vara straffbar, om den förövats mot Sverige eller svensk man". Att sistnämnda bestämning icke upptagits i kommittéförslaget sammanhänger med att gärningar av de slag, som beskrivits i 6–8 §§ i förslaget, icke äro avsedda att straffas annat än då de antingen rikta sig mot Sverige eller också bliva att bedöma som olovlig underrättelseverksamhet enligt 9 §. Denna begränsning skulle emellertid, enligt vad kommittén framhållit, efter orden bliva upphävd, om i den nu förevarande paragrafen stadgades straff även för gärning, som skulle vara straffbar om den förövats mot Sverige eller svensk man. Liksom beträffande närmast föregående paragraf har kommittén i fråga om nu förevarande stadgande funnit det möjligt att undvara den i nuvarande 8: 29 a stadgade straffskärpningen. En annan nyhet i förhållande till den gällande rätten är att kommittéförslaget för ringa fall innehåller en straffskala som endast upptager böter.


Mot den av kommittén här föreslagna brottsbeskrivningen och särskilt mot det däri ingående rekvisitet "om han bort inse faran" har föreningen Sveriges häradshövdingar gjort samma principiella erinringar angående brottsbeskrivningens tänjbarhet och gränsdragningen mellan uppsåt och oaktsamhet som vid 4 § och flera andra stadganden i 8 kap. i förslaget. Sveriges advokatsamfund har med anledning av nu förevarande paragraf uttalat, att enligt samfundets mening övervägande skäl talade för att man nu borde återgå till den