lagstiftning som gällde före 1942 års lagändring. Om paragrafen skulle bibehållas, syntes den i varje fall böra omredigeras så, att straffbarheten ej gjordes beroende av att gärningsmannen skulle ha utsatt rikets vänskapliga förhållande till främmande makt för fara. Till stöd för denna uppfattning åberopade samfundet i tillämpliga delar vad samfundet anfört angående 9 § i förslaget. Länsstyrelsen i Kronobergs län har uppmärksammat, att kommitténs förslag i förhållande till nu gällande lag bl. a. innebär att straffansvaret för offentliga smädelser mot främmande makt eller dess regering utvidgats till att omfatta även enstaka smädelser. Länsstyrelsen har ifrågasatt, huruvida denna skärpning kunde anses vara av behovet påkallad. Meningarna kunde givetvis vara delade om vad som skulle anses såsom smädelse mot främmande makt eller dess regering. Påtryckningar härom från främmande makt torde icke komma att saknas. Att icke bestraffa en enstaka smädelse utan endast fall, som upprepades, syntes vara ett skydd för den enskilde medborgaren och ett försvarsmedel mot påtryckningar utifrån, från vilket man icke borde avstå. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har mot paragrafen gjort samma erinringar som mot nästföregående paragraf, i det länsstyrelsen uttalat, att jämväl beträffande nu förevarande paragraf risk för politiskt inflytande på brottsbedömningen kunde föreligga. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har likaledes omnämnt nu ifrågavarande paragraf bland de lagrum i 8 kap., vilka enligt länsstyrelsens mening i varje fall borde tagas under förnyat övervägande. Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört den av kommittén här föreslagna brottsbeteckningen "brott mot det vänskapliga förhållandet till främmande makt" bland exemplen på brottsbenämningar i förslaget, vilka syntes hovrätten mindre lämpliga på den grund att de vore klumpiga eller dubbeltydiga. Även föreningen Sveriges stadsdomare liksom rådhusrätten i Göteborg har hänfört brottsbenämningen i fråga till de brottsbeteckningar i förslaget, vilka förmenades vara ohanterliga och i vissa fall inadekvata.
Departementschefen.De erinringar som framställts i yttrandena torde böra föranleda, att det
straffbara området i förevarande paragraf, som i allt väsentligt
överensstämmer med gällande lag, inskränkes. Därvid torde till en början det av
kommittén först upptagna fallet, att någon överträder bestämmelse, som tjänar
till skydd för rikets vänskapliga förhållande till främmande makt, kunna
utgå. I¿den mån överträdelse av någon sådan föreskrift finnes böra beläggas
med straff synes det vara bättre, att särskilt straffstadgande meddelas i
anslutning till föreskriften i fråga.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén ytterligare föreslagit har jag däremot ansett, att paragrafen bör innehålla straff för den som offentligen skymfar främmande makt eller dess regering, flagga eller vapen eller annat dess höghetstecken. Det är härvid att märka, att en saklig kritik aldrig kan anses skymfande, även om den innefattar graverande påståenden, utan att ett skymfande föreligger allenast i sådana fall då formen för framförandet är förgriplig. Vidare synes lämpligt att här upptaga straff för den som med våld, hot därom eller missfirmlig gärning förgriper sig mot
