alltför vag och vidsträckt brottsbestämning. Ur rättssäkerhetssynpunkt vore de i nuvarande 8: 22 använda ordalagen "söka påverka den allmänna meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i dess inre eller yttre styrelse" enligt samfundets mening bestämt att föredraga. Det syntes emellertid böra övervägas, huruvida icke en ytterligare inskränkning av det straffbara området utan olägenhet skulle kunna genomföras. Med den vidsträckta formulering, som stadgandet i kommitténs förslag erhållit, förelåge risk för att rent ideella strävanden kunde drabbas av straffbestämmelsen. Göta hovrätt har däremot hänvisat till att kommittén i sina motiv uttalat, att ändamålet med nu ifrågavarande stadgande i den gällande lydelsen syntes vara alltför snävt angivet, i det att den nuvarande lydelsen torde utesluta bl. a. agitation i fråga om åtgärder, som ej hänförde sig till riksstyrelsen, såsom vissa domstolsavgöranden m. m. Hovrätten ville ej förneka, att en utvidgning av det straffbara området i angivna hänseende vore påkallad, men ifrågasatte, om det av kommittén föreslagna uttrycket "rikets politiska angelägenheter" verkligen täckte vad som åsyftades. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett, att även bestämmelserna i nu förevarande paragraf hörde till de stadganden i 8 kap. som borde tagas under förnyat övervägande. Angående den av kommittén föreslagna brottsbeteckningen "tagande av utländsk sold" har justitiekanslersämbetet uttalat, att denna rubricering icke förefölle så träffande, i det ordet "sold" icke torde föra tanken på sådant mottagande av penningar, varom i paragrafen vore fråga, och ordet "utländsk" ej helt passade in på gåva av svensk, som handlade i främmande makts intresse. Hovrätten över Skåne och Blekinge har likaledes mot brottsbeteckningen anmärkt, att den enligt en naturlig språkuppfattning syntes ha en annan betydelse än den av kommittén avsedda. Att taga utländsk sold torde nämligen enligt gängse språkbruk betyda att gå i utländsk krigstjänst.
Departementschefen.I likhet med advokatsamfundet finner jag det icke tillrådligt att utsträcka
det nu ifrågavarande straffbudets tillämplighet till att avse andra slag av
agitation än sådan som hänför sig till själva statsskicket eller åtgärder i
rikets inre eller yttre styrelse. Även i ett annat hänseende synes emellertid en
jämkning böra ske i den av kommittén föreslagna brottsbeskrivningen. I
denna sägs nämligen liksom i nuvarande 8: 22, att det vars mottagande är
straffbart skall utgöras av "penningar eller annat". Härunder skall, enligt
vad vid sistnämnda stadgandes tillkomst uttalades, inbegripas jämväl sådant
som icke har karaktär av finansiellt eller därmed jämförligt understöd.
Sålunda skulle exempelvis även mottagande av tryckta skrifter eller annat för
spridning avsett propagandamaterial i färdigt skick falla under
straffbestämmelsen. Detta kan emellertid föra för långt. Den som allenast
mottager nyhetsmaterial torde icke böra drabbas av straff. Att ett visst politiskt
tankeinnehåll härrör från utländska källor kan ju icke i och för sig få
föranleda, att dess utbredning förbjudes. Straffvärt synes endast vara, att
någon med bidrag från utlandet som verkligen kan betecknas såsom
understöd bedriver sådan propaganda som förut nämnts. Härunder faller dock
