Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/550

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
140
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

eller eljest träder i förbindelse med sådan makt, så ock den som söker förmå annan till gärning som nu sagts. Vid jämförelse med den sålunda gällande rätten finner jag i likhet med kommittén, att straff för förberedelse alltjämt bör inträda vid högförräderi, krigsförräderi, trolös diplomati, spioneri och grovt spioneri men att brottet olovlig underrättelseverksamhet icke är av den allvarliga karaktär att motsvarande gärningar, i den mån de överhuvud fortfarande skola vara straffbara, böra straffas redan på förberedelsestadiet. Däremot finner jag, liksom med avseende å straffbeläggandet av försök, att brottet obehörig befattning med hemlig uppgift enligt 8 § första stycket bör upptagas bland de brott vid vilka förberedelse skall straffas. Vad angår frågan, vilka olika förberedelsehandlingar som här böra drabbas av straff, kommer vid samtliga de nu angivna brotten omedelbart på grund av hänvisningen till 3 kap. straffbarhet att inträda för där närmare beskriven befattning med hjälpmedel jämte lämnande eller mottagande av förlag eller vederlag. Härutöver erfordras tydligen vid samma brott, med undantag av det i 8 § angivna, straff för stämpling, varmed enligt 3: 2 i förslaget förstås att någon söker anstifta annan, i samråd med annan beslutar eller ock åtager eller erbjuder sig att utföra gärningen. Genom ett tilläggsstadgande att stämpling här skall anses såsom förberedelse tillgodoses i förslaget det påtagliga behovet att kunna ingripa mot förräderi- och spioneribrott redan på det stadium då flera trätt i förbindelse för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att brott framdeles må förövas. Härvid har emellertid det straffbara området icke gjorts lika vidsträckt som enligt gällande lag och kommittéförslaget utan begränsats till de mera påtagliga handlingstyper, vilka i förslagets 3: 2 sammanfattats under beteckningen stämpling.

I förevarande paragraf bör ytterligare behandlas frågan, i vilken utsträckning underlåtenhet att avslöja brott enligt 8 kap. skall straffas. Härom finnas för närvarande bestämmelser i 8: 28, varest stadgas straff dels för den som vet sådant brott, varom i någon av 1, 2, 6–14, 14 a och 17–20 §§ sägs, å färde vara och det ej i tid upptäcker, dels ock för den som har skälig anledning antaga att sådant brott är å färde och ej uppenbarar de omständigheter som äro för honom kunniga. I kommitténs förslag ersättes nuvarande 8: 28 av 11: 5, för vars innehåll jag förut redogjort under 3: 6. I fråga om de i 8 kap. upptagna brotten innebär kommitténs förslag att straff för underlåtenhet att avslöja brott skulle kunna inträda vid högförräderi, krigsförräderi, trolös diplomati och spioneri men däremot icke vid olovlig underrättelseverksamhet. Med den av mig förordade metoden i fråga om straffbeläggande av underlåtenhet att avslöja brott blir nödvändigt att i varje särskilt kapitel i strafflagens speciella del angiva, vid vilka brott underlåtenheten att avslöja brottet skall straffas. Jag har vid övervägande, vilka brott i förevarande kap. som böra medtagas, kommit till samma resultat som skulle ha följt av kommitténs förslag.