Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/552

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
142
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

straffbar bör han ha handlat trots att han haft en vetskap, som bort avhälla honom från att handla så, t. ex. att han blivit varnad eller känt till att polisen misstänkte brott vara å färde. I departementsförslaget har därför som förutsättning för straffbarhet angivits, att den medverkande med hänsyn till vad honom är veterligt, meddelad varning eller eljest bort inse att brott är å färde. I olikhet mot kommittén finner jag vidare icke erforderligt att utsträcka stadgandet till att gälla även ouppsåtlig medverkan vid obehörig befattning med hemlig uppgift eller spionage mot främmande makt. Däremot synes jämte högförräderi, spioneri och grovt spioneri här böra medtagas trolös diplomati. Om två delegater blivit utsedda för att kontrollera varandra och den ene bedriver trolös diplomati, bör nämligen den andre kunna straffas även om han icke övertygas. om uppsåt men varit vårdslös. Då de brott, på vilka jag sålunda funnit bestämmelsen i fråga böra göras tillämplig, samtliga enligt departementsförslaget straffbelagts endast såsom uppsåtliga, kan den möjligheten icke uppkomma, att medverkan av oaktsamhet blir straffbar jämväl enligt den allmänna medverkansbestämmelsen i 3: 4. Denna situation skulle däremot ha kunnat inträffa enligt kommittéförslaget, vari 8: 14 gjorts tillämplig bl. a. med avseende å brott mot 8: 8. Med tanke på dessa fall, i vilka sålunda spelrum givits även för den allmänna medverkansbestärmnelsen i 3 kap., har kommittén försett straffskalan i 8: 14 med tillägget "där han ej för sin medverkan förskyllt strängare straff ". Detta tillägg torde nu kunna utgå.

Under 11: 5 i sitt förslag har kommittén upptagit bestämmelse om straff för den som ej insett men haft skälig anledning antaga att högförräderi, spioneri eller något av vissa andra brott eller gärning, varå enligt lag kan följa straffarbete i åtta år eller däröver, var å färde och underlåtit att avslöja de omständigheter som voro honom kunniga. En häremot svarande bestämmelse synes böra upptagas i 8: 14. Bestämmelsen torde böra avse oaktsam underlåtenhet att avslöja högförräderi, krigsförräderi, trolös diplomati, spioneri eller grovt spioneri.


15 §.

Enligt vad kommittén i denna paragraf föreslagit skulle allmän åklagare ej utan justitiekanslerns lov få väcka åtal för brott som avses i kommittéförslagets 9, 10 eller 11 § eller i 14 §, såvitt den hänför sig till 9 §.

I fråga om åtalsrätten gäller för närvarande, att allmän åklagare icke utan Konungens lov äger väcka åtal för brott som i 8: 4 sägs, d. v. s. gällande lags motsvarighet till brott enligt 8: 10 i kommittéförslaget, eller för olovlig underrättelseverksamhet eller medverkan därtill. Utom beträffande dessa brott har kommittén funnit särskild åtalsprövning böra gälla även för olovlig värvning. Att beträffande alla nu ifrågavarande brott prövningen av åtalsfrågan föreslagits skola åvila justitiekanslern har av kommittén motiverats med att åtalsprövningens överlämnande åt regeringen skulle förläna den