kunde antagas, att det i det praktiska livet bleve någon eller några regeringsmedlemmar, som i själva verket komme att avgöra åtalsfrågan, borde lagen icke få ett innehåll som inbjöde till inkonstitutionellt förfarande. Om denna synpunkt vore värd beaktande, syntes följden bliva att åtalsprövningen borde ankomma på Kungl. Maj:t och icke på justitiekanslern. Sveriges advokatsamfund har i anledning av paragrafen uttalat, att politisk inblandning i rättsskipningen principiellt icke borde få förekomma. De bestämmelser som i detta avseende införts måste betraktas som ett rent provisorium. År 1944 hade man, i stället för att verkställa en omarbetning framför allt av stadgandet om olovlig underrättelseverksamhet, såsom ett palliativ tillgripit utvägen att göra åtalsrätten beroende av Konungens lov. Denna ur principiell synpunkt oriktiga anordning borde icke bibehållas i en reviderad strafflag. Den omständigheten att kommittén nu föreslagit åtalsprövningens överflyttande från Kungl. Maj:t till justitiekanslern gjorde härvidlag ingen skillnad. Oavsett vad kommittén i sina motiv anfört om åtalsprövningens innebörd, framginge nämligen av förarbetena till 1944 års lagstiftning, att åtminstone enligt första lagutskottets mening prövningen skulle ske bl. a. ur politiska synpunkter. Om de föregående paragraferna i 8 kap. förlänades det innehåll som samfundet vid dem föreslagit, syntes något behov av särskild åtalsprövning icke föreligga. Samfundet ville därför förorda, att nu förevarande paragraf finge utgå;
Departementschefen.Enär frågan, huruvida åtal för brott mot de i 9, 10 och 11 §§ upptagna
brotten bör äga rum, beror på bl. a. utrikespolitiska hänsyn, finner jag i
likhet med kommittén, att allmän åklagares befogenhet att åtala dessa brott
bör göras beroende av tillstånd i varje särskilt fall. Kritiken mot förslaget,
att tillståndsprövningen skulle uppdragas åt justitiekanslern, synes mig
befogad, och jag finner mig fördenskull böra förorda att prövningen liksom
hittills skall ankomma på Kungl. Maj:t.
Eftersom 14 § i departementsförslaget icke innehåller något stadgande om straff för oaktsam medverkan till spionage mot främmande makt, kan hänvisningen till denna paragraf utgå.
Kommittén har här upptagit ett stadgande, att där det finnes påkallat med hänsyn till krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden, Konungen skall äga förordna, att vad i kapitlet stadgas för det fall att riket är i krig jämväl skall äga tillämpning beträffande brott som förövas under annan tid.
Stadgandet, som har avseende å de vissa av kapitlets paragrafer upptagna bestämmelserna om straffskärpningar vid krig, har i gällande rätt en motsvarighet i 8: 29 a.
Mot paragrafen har Sveriges advokatsamfund invänt, att det vore
principiellt oriktigt att i allmän strafflag förläna Kungl. Maj:t rätt att under vissa
