som förutsätter att riket är i krig än bestämmelsen om förhöjt straff för svikande av försvarsplikt i 8 §. Sistnämnda straffhöjning har emellertid ansetts böra vara begränsad till det fallet att riket verkligen är i krig.
I paragrafens första stycke har kommittén upptagit stadgande om straff för den som med våld eller med hot som innebär trängande fara förgriper sig å ämbetsman i tjänsteutövning eller för att tvinga honom till tjänsteåtgärd, hindra honom därifrån eller hämnas därför. Brottet har av kommittén rubricerats såsom "våld å ämbetsman" och straffet har föreslagits skola vara straffarbete i högst fyra år eller fängelse; om brottet vore ringa, skulle dock dömas till böter. Härtill har kommittén fogat föreskriften, att Om å gärningen eljest enligt lag kan följa straffarbete, skall gälla vad i 4 kap. stadgas. Enligt andra stycket i kommitténs förslag skall såsom för våld å ämbetsman straffas den som, på sätt i första stycket sägs, förgriper sig mot någon som, utan att vara ämbetsman, är underkastad ämbetsansvar eller enligt Konungens förordnande skall åtnjuta samma skydd som ämbetsman. Detsamma har vidare föreslagits skola gälla, där någon sålunda förgriper sig mot den som innehaft ämbete eller annan här avsedd syssla för att hämnas för vad han däri gjort eller låtit.
Vad sålunda föreslagits innebär i förhållande till gällande lag till en början den ändringen, att de för närvarande på skilda paragrafer uppdelade och med straff enligt olika skalor belagda fysiska angreppshandlingarna mot ämbetsmän och tjänstemän samt med dem jämställda befattningshavare sammanförts till ett gemensamt brott och inpassats under en gemensam straffskala. Ämbetsskyddet har därvid bestämts till att omfatta alla som äro underkastade ämbetsansvar och därutöver dem som enligt Konungens förordnande skola åtnjuta samma skydd som ämbetsman. Skyddet har vidare utsträckts till att gälla även i sådana fall, då den angripne vid tiden för gärningens förövande frånträtt sin syssla. Däremot innehåller kommittéförslaget icke någon direkt motsvarighet till vad i nuvarande 10: 5 stadgas om skydd även för den som kallats att tillhandagå vid offentlig förrättning, i det kommittén ansett, att frågan om behovet av ämbetsskydd för dem som kallats att biträda vid tjänsteutövning finge särskilt prövas, t. ex. i samband med utfärdande av de särskilda författningar som innehölle stadganden om sådana biträden. Själva den brottsliga gärningen beskrives i gällande lag såsom "våld eller annan misshandel". Då kommittén i stället föreslagit "våld eller hot som innebär trängande fara>, betyder detta sålunda en utvidgning. Det hot, som här avses, emellertid enligt kommitténs motiv
