sätt söker hindra eller tvinga någon som i 1 § avses i utövning av hans syssla utan att likväl våldföra honom som där sägs. Straffet har. föreslagits skola vara fängelse eller böter.
Den sålunda föreslagna brottsbeskrivningen vidare än den i 10: 6 i gällande lag varest stadgas straff endast för den som vid offentlig förrättning gör våldsamt motstånd utan att förrättningsman våldföres. Utom däri, att det icke endast är fråga om motstånd vid offentlig förrättning, består utvidgningen, enligt vad i motiven uttalats, i att förslaget icke såsom gällande rätt uppställer någon fordran på kraftutveckling från den brottsliges sida. Enligt kommitténs motiv skall sålunda den som skall anhållas vara straffbar även om han blott lägger sig på marken så att han måste bäras. Våldsamt motstånd skulle vidare enligt motiven kunna bestå i att låsa eller hålla igen en dörr för att hindra någon som är stadd i tjänsteutövning att komma in, varemot vägran att öppna en stängd dörr icke i och för sig skulle kunna straffas enligt nu förevarande paragraf men väl enligt 10: 12 i förslaget. Liksom 10: 6 i gällande lag avser 10: 2 i kommittéförslaget icke muntliga tillmälen och hotelser.
Mot kommittéförslaget i denna del har justitiekanslersämbetet anmärkt,
att vad kommittén i motiven uttalat om att någon kraftutveckling av den
brottslige icke erfordrades för straffbarhet, knappast kunde anses framgå
av det i förslagets lagtext använda uttrycket "handgripligen eller på annat
dylikt sätt". Emellertid syntes det ämbetet tvivelaktigt, huruvida den av
kommittén här åsyftade utvidgningen av det straffbara området vore påkallad
av något verkligt behov. En dylik utvidgning syntes inbjuda till anställande
av åtal för våldsamt motstånd utan att tillräckliga skäl därför vore för
handen. Hovrätten över Skåne, och Blekinge har likaledes uttalat, att det av
lagtexten i kommittéförslaget icke framginge, att det skulle anses såsom
våldsamt motstånd att söka hindra ett anhållande genom att lägga sig ned
på marken. Föreningen Sveriges häradshövdingar har anfört, att den
utvidgning av brottsområdet som innefattades i orden "eller eljest
handgripligen eller på annat dylikt sätt" icke syntes erforderlig. Med denna avfattning
av paragrafen syntes ett mycket stort antal synnerligen ofarliga fall av.
motstånd vid förrättning komma att. bliva bestraffade, ehuru de i själva verket
endast vore ett uttryck för en ofta naturlig reaktion mot de ingripanden i den
enskildes rätt till person eller egendom, som genom stadgandet skulle
skyddas. Frågan syntes vinna ökad betydelse med hänsyn till att enligt
förslaget antalet av de personer som skulle vinna straffskydd väsentligt ökats.
Landsfogden i Värmlands län har framhållit, att vid den vanligaste typen
av anhållande, nämligen för fylleri, det ofta hände att den som skulle
anhållas lade sig på marken och därigenom åstadkomme s. k. passivt motstånd.
Det skulle synas väl hårt, om denna typ av motstånd straffbelades, liksom
svårighet säkerligen skulle uppstå att avgöra, när sådant motstånd skedde
medvetet. Föreningen Sveriges stadsdomare har funnit, att enligt
kommitténs förslag gränsdragningen mellan våldsamt motstånd i 10: 2 och ingrepp