framhålla, att under straffbudet falla ej blott kontanta belöningar utan även förmåner av annat slag, exempelvis lönande uppdrag. En utvidgning i förhållande till gällande rätt är vidare, att den föreslagna bestämmelsen även omfattar bestickningsåtgärder gentemot dem som varit men icke längre äro underkastade ämbetsansvar. Då redan enligt nuvarande lag det straffbara området omfattar även efter ämbetsutövningen tillkomna förmåner, har det nämligen synts kommittén också böra vara straffbarheten ovidkommande, huruvida ämbetsmannen vid förmånens lämnande fortfarande innehar sysslan eller ej.
I anledning av vad kommittén sålunda föreslagit har hovrätten över Skåne
och Blekinge uttalat, att ur saklig synpunkt intet funnes att erinra mot att
med otillbörlig belöning till ämbetsman likställdes sådan belöning till den som
icke längre vore underkastad ämbetsansvar. Den föreslagna lagtextens
formulering syntes emellertid mindre lycklig, eftersom stadgandet efter
ordalagen skulle omfatta även det fall att åt en förutvarande ämbetsman erbjödes
eller utlovades muta eller annan otillbörlig belöning. Ett sådant fall borde,
om det överhuvudtaget vore tänkbart, icke enligt hovrättens mening
omfattas av bestämmelsen. Det förefölle vidare oriktigt att använda ordet "muta"
om belöning till en förutvarande ämbetsman. Hovrätten ville slutligen
ifrågasätta, huruvida icke i ett annat avseende en utvidgning av det straffbara
området vore påkallad. Enligt de föreslagna bestämmelserna torde hinder icke
möta att åt någon,som ännu icke tillträtt en med ämbetsansvar förenad
befattning men väntades göra detta, lämna eller utlova muta, avseende hans
framtida tjänsteutövning. Sådana mutor kunde uppenbarligen innebära lika
stora faror som annan bestickning. Mången tjänsteman uppehölle tid efter
annan begränsade förordnanden. Det vore stötande, om bestickningsfall under
tid, då han icke innehade förordnande, skulle lämnas utan beivran.
Föreningen Sveriges häradshövdingar åter har, liksom i fråga om uttryckssättet
i kommittéförslagets 4 §, funnit att orden "otillbörlig förmån" i den av
kommittén föreslagna brottsbeskrivningen icke vore ägnade att skapa en klar
gräns mellan det straffbara och det icke straffbara området. Rådhusrätten i
Malmö slutligen har funnit, att det nu ifrågavarande stadgandet borde
utsträckas till att avse även otillbörlig förmån till ämbetsmannen närstående
personer. Lagrummet skulle eljest lätt kunna kringgås, t. ex. genom att
förmåner erbjödes icke åt ämbetsmannen själv utan åt hans hustru. Samma
synpunkter ha anlagts av stadsfiskalen i Malmö, vilken anfört att i praktiken
fall torde ha förekommit, då en otillbörlig förmån lämnats ämbetsmans
hustru eller annan tillhörande hans familj.
Departementschefen.I överensstämmelse med kommittén har jag funnit, att straff bör inträda
oavsett om befattningshavaren vid tidpunkten för den otillbörliga förmånens
lämnande eller erbjudande fortfarande innehar sin befattning eller ej. Det
är nämligen tydligt, att de synpunkter, utifrån vilka bestickning straffas,
göra sig med i huvudsak samma styrka gällande inför risken att tjänstemän