Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/578

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
168
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Departementschefen.Kommittén har icke anfört någon närmare motivering för sitt förslag att låta även den som själv gör anmälan eller för talan hos domstol eller annan myndighet åtnjuta straffskydd – förutom mot våld och hot därom – jämväl mot annan otillbörlig åtgärd som medför lidande, skada eller eljest olägenhet liksom mot hot om sådan åtgärd. Skyddet mot annat än våldsgärningar och hot därom är i gällande rätt förbehållet vittne och den som eljest avgiver utsaga vid förhör inför myndighet. Jag har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att göra ändring i denna del. Det dagliga livet kan uppenbarligen erbjuda många tillfällen att åstadkomma förtretligheter av olika slag för en motpart, och att straffbelägga allt sådant, utan annan begränsning än att det skall vara fråga om en otillbörlig åtgärd, synes mig icke tillfredsställande. I departementsförslaget har därför nu förevarande paragraf, i anslutning till gällande rätt, uppdelats i stadganden om straff dels för den som med våld eller hot därom angriper någon antingen för det han hos domstol eller annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller eljest vid förhör hos myndighet avgivit utsaga eller också för att hindra honom i sådan sak, dels ock för den som med annan åtgärd, som medför lidande, skada eller eljest olägenhet, eller med hot därom angriper någon för det han avlagt vittnesmål eller eljest avgivit utsaga vid förhör hos myndighet eller för att hindra honom i sådan sak. Under det senare ledet kommer emellertid även att falla angrepp med anledning av partsutsaga under sanningsförsäkran.


10 §.

Kommittén har i 9 § första stycket upptagit en bestämmelse om straff för bevisförvanskning. Sådant brott "föreligger enligt kommittéförslaget, där någon förvanskar eller undanröjer bevis av betydelse för brottsutredning eller :inför myndighet åberopar falskt sådant bevis. Straffet har föreslagits skola vara högst straffarbete i två år eller, om bevisförvanskningen med hänsyn till att den förövas med uppsåt att oskyldig må bliva sakfälld eller eljest är att anse som grov, straffarbete i högst sex år. I paragrafens andra stycke har kommittén intagit ett stadgande, att den som föregriper brottsutredning och därvid av oaktsamhet förvanskar eller undanröjer bevis skall straffas med böter. I 10 § har kommittén därefter placerat bestämmelser om straff för döljande av brottsling. Sådant brott består enligt första stycket i paragrafen i att någon döljer den som förövat straffbelagd gärning, främjar hans flykt eller på annat dylikt sätt motverkar hans befordran till dom eller verkställighet av straff, skyddsåtgärd eller motsvarande åtgärd. Som straff för döljande av brottsling har föreslagits fängelse eller böter, dock att om straffarbete i åtta år eller däröver kunde följa å det brott, till vilket döljandet hänförde sig, straffet för det senare skulle få höjas till straffarbete i högst fyra år. I paragrafens andra stycke har kommittén föreslagit bötesstraff för den som vid förövandet av nu ifrågavarande handlingar icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var brottslig. Slutligen har i ett tredje stycke av samma paragraf upptagits ett stadgande, att straff efter