kommittén föreslagit. Det av kommittén i 9 § första stycket upptagna stadgandet synes omfatta ett stort antal handlingar av olika slag som det knappast kan vara påkallat att straffbelägga. Särskilt när det gäller närstående torde det vara alltför strängt att stadga straff för varje slag av bevisförvanskning, helst som enligt 10 § närstående icke skola kunna straffas för andra åtgärder i syfte att skydda en brottsling. Jag har därför funnit nödvändigt att begränsa ifrågavarande stadgande i kommitténs förslag. Det har därvid synts mig mest praktiskt att straffbelägga en del gärningar under 13 kap. och vissa andra gärningar i samband med bestämmelserna i 10 § i kommittéförslaget.
Bevisförvanskning i syfte att ådraga någon straff har sålunda i departementsförslaget straffbelagts i 13: 8. I fråga om annan bevisförvanskning har jag, i anslutning till gällande rätt, i första stycket av 10 § låtit upptaga straff jämväl för den som undanröjer bevis om straffbelagd gärning. Av sista stycket i paragrafen följer att sådant straff ej skall drabba make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led eller vissa andra närstående. Förstnämnda stycke i kommittéförslaget har i samband härmed jämkats något i redaktionellt hänseende, varjämte den föreslagna brottsbeteckningen ändrats till "skyddande av brottsling". Jag vill framhålla, att förvanskning av bevis i syfte att hjälpa en brottsling, som sker på annat sätt än genom undanröjande av bevis, faller under det i 10 § angivna alternativet "på annat dylikt sätt motverkar hans befordran till straff". Det har icke synts behövligt att särskilt omnämna motverkande av den brottsliges befordran till dom. Detta får nämligen anses innefattat i vad därefter upptagits om motverkande av hans befordran till straff, skyddsåtgärd eller motsvarande åtgärd. Understrykas må, att den brottslige som allmän regel icke kan anses straffbar för det han sökt skydda sig själv genom att undanröja bevis. Straffet för skyddande av brottsling har i departementsförslaget bestämts till högst straffarbete i två år. Den av kommittén föreslagna möjligheten att gå upp till fyra år, om å den skyddades brott kunde följa visst högre straff, har alltså borttagits. Hur grovt sistnämnda brott är, bör emellertid beaktas vid straffmätningen.
I andra stycket av 10 § i departementsförslaget har upptagits stadgande om straff för den som begår sådan gärning som avses i första stycket och därvid icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var brottslig. En saklig utvidgning av denna bestämmelse i förhållande till kommittéförslaget följer av att paragrafens första stycke i departementsförslaget handlar även om undanröjande av bevis om straffbelagd gärning. Enligt kommittéförslaget skulle undanröjande av bevis. för att hjälpa den man trodde vara oskyldig straffas enligt huvudstadgandet om bevisförvanskning i 9 § första stycket. Ett sådant förfarande blir enligt departementsförslaget icke hänförligt under 10 § första stycket, som ju endast handlar om uppsåtligt skyddande av den som är brottslig, men kan komma att falla under den nu ifrågavarande lindrigare straffbestämmelsen i paragrafens andra stycke.
I departementsförslaget har icke upptagits någon motsvarighet till den av
