Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/587

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
177
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

befallning som meddelats av därtill behörig myndighet. Andra härmed icke jämförliga ingrepp i myndighets verksamhet bleve däremot icke straffbara enligt paragrafen. Ett vidsträcktare straffskydd än vad sålunda föreslagits kunde emellertid understundom vara av behovet påkallat. I sådant hänseende ville föreningen bringa i erinran ett fall då en utomstående, som på en polisstation råkat få se konceptet till ett telegram vari begärdes efterspaning av två för rånmord misstänkta personer, egenmäktigt delgav en tidning vad han sålunda uppsnappat. Som följd härav kommo de i radio utsända dagsnyheterna att, innan de ifrågavarande båda "personerna ännu gripits, innehålla ett meddelande om spaningsarbetets inriktning på dem, något som uppenbarligen kunnat få allvarliga skadeverkningar. Föreningen ville därför ifrågasätta, huruvida icke det föreslagna stadgandet borde erhålla en vidare tillämpning, så att det jämväl omfattade fall då någon på nu angivet eller liknande sätt grepe en myndighet i ämbetet. Till förekommande av missförstånd ville föreningen emellertid betona, att en utvidgning av straffbudet icke borde rikta sig mot ett för tidigt publicerande av nyheter. Det klandervärda vore, att man så att säga hos en myndighet stule vissa uppgifter som man sedan obehörigen utnyttjade. Generaltullstyrelsen har med tillfredsställelse hälsat, att det föreslagna stadgandet omfattade även det fallet att någon beredde sig tillgång till ett med tullplomb förseglat förvaringsrum utan att bryta förseglingen. När en tullmyndighet förseglade ett lastrum å fartyg, kunde emellertid i regel icke göras någon närmare undersökning av lasten. Om förseglingen sedermera befunnes ha blivit bruten, kunde det därför vara svårt för tullmyndigheten att avgöra, huruvida någon del av lasten bortförts eller ej. Under sådana förhållanden kunde det även vara svårt att bevisa, att själva förvaringsrummet öppnats. Av kommitténs motiv syntes visserligen framgå, att meningen även vore att liksom för närvarande straff skulle ådömas då försegling brutits utan att det kunde styrkas att själva förvaringsrummet eller persedeln öppnats. Då detta emellertid ej klart framginge av den föreslagna lagtexten, hemställde styrelsen att denna måtte förtydligas.


Departementschefen.Såsom i ett yttrande framhållits har kommittén i förevarande paragraf sammanfört brott av "ganska olikartad beskaffenhet. För att avhjälpa detta har straffbudet för vägran att lämna förrättningsman tillträde i departementsförslaget upptagits i ett särskilt stycke, därvid straffet bestämts till böter. Vidare har paragrafen i övrigt begränsats till fall med större inbördes sammanhang genom att slutorden i den av kommittén föreslagna brottsbeskrivningen "eller på annat dylikt sätt motverkar myndighets åtgärd" ändrats till "eller ock överträder annat dylikt myndighets förbud". Härmed avses att begränsa det straffbara området till fall som helt kunna jämställas med de här uttryckligen nämnda, exempelvis de i 27: 15 nya rättegångsbalken angivna, beträffande vilka processlagberedningen förutsatt ett straffbeläggande i detta sammanhang. I sistnämnda lagrum nämnes, att byggnad

eller rum tillstänges, tillträde till visst område förbjudes, förbud meddelas

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 80.