Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/591

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
181
Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

med råd eller dåd leder upplopp eller förmår annan att deltaga däri, skall för upplopp dömas till straffarbete i högst sex år eller, där brottet är grovt, från och med två till och med tio år. Detsamma har föreslagits skola gälla för deltagare i upplopp som med uppsåt att främja detta övar våld å person eller egendom eller begår annat dylikt brott. Kan å detta enligt lag följa straffarbete, skall 4 kap. äga tillämpning.

Vad kommittén sålunda föreslagit innebär en betydande omläggning av gällande lags bestämmelser om uppror och upplopp. Enligt nuvarande 10: 7 föreligger uppror, då folkmängd samlar sig tillhopa och lägger det uppsåt å daga att med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av offentlig myndighets bud eller att den till någon ämbetsåtgärd tvinga eller att för sådan åtgärd hämnas. Upplopp åter består enligt 10: 13 däri att folkmängd samlar sig tillhopa och stör lugnet eller allmänna ordningen utan att dock ådagalägga sådant uppsåt som i 10: 7 sägs. För uppror är straffet enligt 10: 7–10 graderat efter de tre olika fallen, att upprorsmännen skingra sig på offentlig myndighets befallning, att de icke skingra sig utan visa trotsighet mot sådan befallning samt att de göra våld å person eller bryta eller förstöra hus eller plundra eller fördärva annan egendom. I det förstnämnda fallet straffas endast anstiftare och anförare, medan i de båda övriga fallen straffet är olika för anstiftare och anförare, å ena sidan, samt annan deltagare i upproret, å den andra. Vid upplopp inträder enligt 10: 13 straff först om folkmängden ej skingrar sig på offentlig myndighets befallning utan visar trotsighet däremot. Vid övergång till våld å person eller egendom blir en högre straffskala tillämplig. Även här är i båda fallen straffet olika för anstiftare och anförare, å ena, samt annan deltagare i upploppet, å andra sidan.

Vid behandlingen av det nu ifrågavarande brottsområdet har kommittén sålunda till en början övergivit den i nuvarande 10: 7 och 13 gjorda distinktionen allteftersom en folksamlings uppträdande innebär ett angrepp mot myndighet eller ej. Kommittén har nämligen funnit, att det ur det allmännas synpunkt vore tämligen likgiltigt, om en folkmassa riktade sitt angrepp direkt mot en myndighet eller mot den ordning som samhället med hjälp av sina myndigheter sökte upprätthålla. Att skilja det ena fallet från det andra vore så mycket svårare som en folkmassa, vilken ämnade bruka våld, i allmänhet även torde ha uppsåt att hindra myndighets ingripande. Med angrepp mot myndighet har kommittén därför funnit böra likställas fall, där folksamlingen syftade till våld å person eller egendom eller annat dylikt brott. Det sålunda till sin omfattning bestämda brottet har upptagits i 11: 1 i förslaget, medan återstående fall där en folksamling stör allmän ordning inrymts under en mildare straffbestämmelse i 11: 2.

För brottet i 11: 1 i förslaget har kommittén förordat rubriceringen "upplopp", medan beteckningen "uppror" i anslutning till vanligt språkbruk reserverats för det mot statsskicket eller statsledningen riktade brottet i 9: 1 i förslaget. Enligt 11: 1 i kommittéförslaget behöver icke, såsom enligt det nuvarande stadgandet i 10: 7 till synes fordras, folksamlingen ha bildats