affärssammanträden och undervisning som av en lärare enskilt bedreves med ett fåtal elever. Det syntes icke böra komma i fråga att i dessa falltillämpa en bestämmelse given till skydd för församlingsfriheten. Att uppdraga en gräns mellan enskilda sammankomster av olika slag torde emellertid icke låta sig göra. Den gällande rättens begränsning av straffskyddet till allmänna sammanträden syntes hovrätten därför vara att föredraga. Justitiekanslersämbetet åter har mot den av kommittén föreslagna brottsbeteckningen "störande av förrättningsfrid" anmärkt att denna rubricering skulle komma att användas även då någon stört en sammankomst för åhörande av ett föredrag, något som vore mindre adekvat.
Departementschefen.Beträffande sammankomster har jag ansett mig böra föreslå den
ändringen i kommittéförslaget, att liksom enligt gällande rätt endast allmän
sammankomst skall omfattas av straffskyddet. I likhet med hovrätten över
Skåne och Blekinge har jag nämligen funnit att det straffbara området skulle
bliva alltför vidsträckt, om däri skulle ingå störande exempelvis av ett
privat affärssammanträde eller en enskild lektion. Även beträffande
andaktsövning torde en sådan begränsning som nu sagts vara påkallad.
Då i paragrafen avses ej blott statliga och kommunala förrättningar utan jämväl andaktsövningar och sammankomster, har den av kommittén i paragrafen föreslagna brottsbeteckningen "störande av förrättningsfrid" ändrats till "störande av förrättning eller allmän sammankomst".
Förevarande paragraf motsvarar 4 § i kommittéförslaget. Där har upptagits ett stadgande, att var som, muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten, genom uppmaning, prisande av brottslig gärning eller annorledes söker förleda till brott eller till svikande av medborgerlig skyldighet eller till ohörsamhet mot myndighet, skall dömas för uppvigling till böter eller fängelse. För det fall att han sökte förleda till brott, varå enligt lag kan följa straffarbete, har vidare föreslagits, att straffet skall kunna bliva straffarbete i högst fyra år. Slutligen har kommittén här även infört en bestämmelse, att om den skyldige i följd av uppmaningen är förfallen till straff för förberedelse eller medverkan till brott, skall gälla vad i 4 kap. stadgas.
Paragrafen motsvarar nuvarande 10: 14. Innehållet i detta lagrum har emellertid i förslaget undergått vissa jämkningar. Med spridande av skrift har sålunda jämställts. utlämnande av skrift för spridning. Kommittén har nämligen funnit önskvärt, att stadgandet bleve tillämpligt även om skriften med stöd av kungl. brev den 23 juli 1908 hejdades av postverket innan spridning skett. Också den som t. ex. i ett väntrum lägger fram en skrift att läsas av allmänheten har synts kommittén böra kunna straffas. Vidare har kommittén med muntlig och skriftlig framställning likställt annat meddelande till allmänheten, i syfte att paragrafen skall omfatta även t. ex. uppmaning
